fredag 3 juni 2011

Hur ska vi fortsätta?

Caroline frågade igår i en kommentar om vad som händer nu, hur vi ska fortsätta framöver.

Ja, det är frågan. Först och främst ska vi få Dutts aska i jorden och sedan måste min kropp återhämta sig efter den här graviditeten. I månadsskiften juni-juli ska vi på efterkontroll hos forlossningsläkaren. Till det tillfället har vi en hel lista med medicinska frågor om varför det gick som det gick. Antagligen finns det inga svar, men vi känner ändå att vi måste ventilera dom funderingarna.

Eftersom sommaren kommer nu och vår ivf-klinik har semesterstängt så tidigast i höst utnyttja det sista ivf-försöket som vi har kvar i vårt trepack vi redan köpt. Dessutom har vi fyra frysta embryon.

När exakt vi kommer sätta igång med försöket vet vi inte. Det vi vet är att vi inte kan ge upp. Vi måste ju få ett syskon till Dutt. Skulle vi ge upp nu skulle det kännas som en enormt misslyckande.

Just nu känner jag mig skiträdd för att jag inte kommer att bli gravid igen, men samtidigt skiträdd för att bli gravid. Dubbla känslor helt enkelt! Tänk om den här mardrömmen skulle ske igen?

Nästa vecka ska jag försöka att uppbringa så mycket kraft så att jag orkar ringa ivf-kliniken samt min distansläkare att meddela att vår graviditet inte gick hela vägen och höra deras åsikt om när vi kan börja försöken igen.

Vi försöker att just nu inte tänka så mycket på framtiden, utan tillåta oss att sörja Dutt i lugn och ro.

6 kommentarer:

  1. Hej,
    Vill bara sända dig en tanke att jag läser din blogg med jämna mellanrum och jag har besluta´t mig för att ge dig en Blog Award. Ser att du redan fått en men de kan man inte få för många av.

    Ha en bra helg.

    SvaraRadera
  2. Hej,
    Skulle adoption kunna vara ett alternativ för er? Om ni känner att det kanske eventuellt kan vara det så är mitt tips att ställa er i kö i någon adoptionsorganisation för kötid är bra att ha samlat på sig om det blir aktuellt med adoption (som jag vet av egen erfarenhet är ett underbart sätt att bli förälder på).

    Jag håller tummarna för att det snart blir ett levande syskon till Dutt!
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Tack för ditt svar..jag tycker att ni bearbetar allt detta på ett väldigt bra sätt. Ni har bra tankar och funderingar omd det som hänt...och om hur ni ska fortsätta.
    Jag hoppas innerligt att ni känner er redo till hösten och att det går hela vägen så Dutt får ett levande syskon.
    Lycka till med ALLT!!

    SvaraRadera
  4. Det låter som en bra planering! Sörj i er takt och samla sen styrka tills det är dags för syskonförsök!!

    Kram!!

    SvaraRadera
  5. Den dubbelrädslan förstår jag så mycket. Jag känner likadant, rädd för att aldrig bli gravid igen, men rädd även för en eventuell nästa graviditet.
    Men ni gör så bra att ni inte ger upp!!! Låt kroppen och själen återhämta sig lite, och sedan kör när ni känner er redo för det.
    Jag hoppas så innerligt att både ni och vi lyckas någon gång och får våra levande bebisar.
    Kramar till dig!

    SvaraRadera
  6. Jag hade extremt svårt för att bli gravid. Sen blev jag det genom ÄD och fick missfall. Efter det var jag helt knäckt och kände att jag bara ville vila och låta själen komma i kapp. Då blev jag ironiskt nog gravid spontant efter 4 års försök med allt möjligt. Svaret jag fick var att det är lättare att bli gravid när man redan varit det en gång innan. Kroppen lär sig liksom. Men jag var så otroligt orolig hela den graviditeten så jag förstår verkligen din oro med att bli gravid igen. Men allt gick bra och jag tror och hoppas att ni kommer lyckas när ni känner er redo.
    Tack för din öppenhjärtliga blogg. Den hjälper nog många i samma situation.

    SvaraRadera