lördag 29 december 2012

Ett livstecken


Först av allt vill jag tacka för alla underbara hälsningar som vi fått här på bloggen.

Nu ska jag äntligen försöka sammanfatta allt som hänt sedan i onsdagsförmiddag.
Det kommer blir ett långt inlägg så jag förstår om ni inte orkar läsa allt... 

Under natten till onsdagen hade jag återigen sammandragningar, men som klingade av framåt morgonen.
När läkaren kommer på sin rond strax före elva berättar hon att mitt crp sakta men säkert höjts igen efter att jag slutat med pencillinkuren. Därför förespråkar hon att vi redan då sätter igång förlossningen för att vara lite före istället för att en ev infektion ska påverka pojken och att det blir akut istället.
Vi blir förvånade, men tycker att hennes tanke är bra. För ingenting får ju hända med pojken.
Sedan sker allt jättefort. Redan strax efter elva får jag en grej uppstoppad därnere som ska påskynda öppnandet och få igång värkarna (var öppen 3 cm redan från början). Samtidigt får jag dropp med antibiotika och en del blodprov tas. Efter bara någon halvtimme börjar värkarna kännas ganska rejält, men jag står ut med dom ett tag med enbart andning. Vid halv ett förflyttas vi till ett förlossningsrum då jag vill börja använda lustgas. Efter ytterligare två timmar känner jag att jag inte längre klarar av värkarna med lustgas. Eda beställs men naturligtvis kan narkosläkaren inte komma med en gång. När han väl kommer läggs edan snabbt och enkelt, men redan då känner jag att krystvärkarna börjar komma. Då är klockan fyra på eftermiddagen. Krystvärkarna var nog det jobbigaste i hela förlossningen. Jag förbannar mannen att allt detta är hans fel, jag förbannar och svär åt pojken att allt är hans fel. Enbart fula ord kommer ur min mun.
Under krystvärkarna finns en barnläkaren i rummet samt att en barnsjuksköterska finns utanför rummet redo med en kuvös. Inför den sista krystvärken gör det så fasligt ont därnere och den sista värken låter vänta på sig. När den väl kommer och jag hör ett plask försvinner smärtan på en sekund därnere. Han är ute!!
Barnläkaren kollar med en gång hur han mår och han mår faktiskt så bra så att han får komma upp på mitt bröst några minuter och mannen hinner klippa navelsträngen. Medan jag sedan ligger kvar far bebis, mannen, en av barnmorskorna och barnläkaren iväg.
Kvar blir jag med en barnmorska och jag har knappt fattat vad som hänt. Den som just då är gladast i rummet är barnmorskan. Samma barnmorska vi hade när vi var på förlossningen med Dutt.

Efter cirka en kvart kommer moderkakan ut och jag väljer att titta på den. En ganska häftig, men samtidigt lite äcklig sak... Sedan blir det lite mera obehag när jag måste sys några stygn då jag sprack litegrann under krystningsskedet.

Jag får rapport om att pojken och gänget nu varit i akutrummet på förlossningen och att de nu är på väg till neoavdelningen. Jag ligger och småsover lite och när klockan är strax före sex kommer mannen tillbaka till mig och vi får den berömda ”grattisbrickan” med te, mackor och ett varsin glas cider.
Den bricka vi sett personalen göra i ordning så många gånger medan vi varit på förlossningen. Nu var det äntligen vår tur att få den. När vi ätit upp den blev det en välbehövlig dusch för mig och sedan far vi iväg till neoavdelningen så att även jag ska få en titt på vårt Mirakel. Så fort jag kommer fram till den öppna kuvösen där VÅR pojke ligger i kommer tårarna. Vet inte varför men de kom omedelbart. Just då är det svårt att se hur han verkligen ser ut då han i ansiktet både har en sond och en cpap (andningshjälp). Dessutom ett antal slangar där han får glukos och antibiotika och övervakning av andning, hjärtslag och syremättnad i blodet. Det ser antagligen mer allvarligt än vad det egentligen är. Vi sitter hos honom en stund men jag orkar inte så länge, utan vi åker upp till förlossningen igen där vi ska tillbringa natten.

När det är byte av personal på kvällen kommer barnmorskan som var med på förlossningen och vid Dutt i och gratulerar oss igen och kramar om oss båda. Så mycket kärlek från personalen! Helt underbart! Flera av barnmorskorna nämner att det är vår andra son och det är skönt att höra att de anser att det är så.

Det känns naturligtvis konstigt att sova i en sal och att pojken finns i en annan, men vi försöker tänka att vi nu den här natten kan sova ordentligt för att sedan orka ordentligt nästa dag.

Dagen efter går vi till pojken direkt efter frukost och genast ser vi att han redan blivit av med cpap:en. Han behöver alltså ingen andningshjälp nu. Då får man genast en bättre bild av hur han egentligen ser ut, när han bara har sonden kvar i ansiktet. Under dagen får vi byta blöja på honom, sondmata honom och bara vara med honom. Den natten tillbringar jag på BB, pojken på Neo och mannen hemma. En ännu konstigare natt då vi alla tre sov ensamma fast vi egentligen borde vara tillsammans.

Igår när vi kom till pojken så berättar läkaren på ronden att all övervakning och medicinering ska plockas bort och att pojken ska få använda en annan säng med enbart värme underifrån (tidigare haft värme både underifrån och ovanifrån) och att det finns ett familjerum ledigt så att vi alla tre kan bo i samma rum. Så på eftermiddagen flyttar vi in i rummet och nu tar vi hand om vår pojke så mycket vi bara kan med stöd av de underbara sjuksköterskorna som jobbar här. I natt har vi matat honom med flaska och sond var tredje timme. Jag tillsammans med läkare och barnmorskor beslutade ganska snart att jag inte skulle introducera någon amning då det ändå bara var tänkt att jag skulle amma så kort tid. Som det är nu så känns det som en bra beslut då han inte skulle klara att suga tillräckligt just nu.

Vi vet inte hur länge vi kommer vara här, men pojken som ganska exakt nu fyller tre dygn, har hämtat sig väl och det som måste komma igång ordentligt är matdelen och att han klarar av att hålla värmen. Dessutom har han sedan igår lite gulsot så han får sola under uv-ljus.

Gissningstävlingen om när han skulle komma vanns av John. Han var den enda som gissat på att pojken skulle komma då. På Johns egna födelsedag. 

21 december – Caroline, Mimmi
22 december - Anna
23 december - Lillpyret och jag, Lolle
24 december - herr och fru H, maria, Tonci, Ewa, Eva P, Carro
25 december – Mestis, Tingeling, Helen, Zicco, JaMa08, motvalls, Drutten och Jena
26 december – John
27 december – Millan, Emma, Jessica, evl
28 december – Denise, mammaTEA
29 december - Hannah, L,
30 december - Nenne
31 december – Sara, Anna, Hanna Bågling Källström, Anonym
1 januari – Vemvet, Esther, Diddi, Anny, Mestis, KarroBarro, Gos xtre
2 januari – Mitt liv som fru L, Anny, William valde oss, Livets underverk, Tudorienne, Therese GBG, Lena, Min fantasin -Cammie-troll, Rebecca, Gos xtre, Cecilia
3 januari - Fotograf Laila Villebeck, Anonym 2,
5 januari – Anna
16 januar – Jeane Quidote



33 kommentarer:

  1. Härligt att höra lite mer om ni mår alla tre! Skönt att höra att pojken hämtat sig väl och att ni får bo i samma rum alla tre och vara tillsammans och slippa sova på olika håll. Vi är så glada för er skull! Grattis till ert fina Mirakel! Kanske att han ska heta Mirakel-Olle? ;-)

    SvaraRadera
  2. Vad glad jag blir när jag läser det du skrivit. Men nyfiken som jag är undrar jag varför all denna övervakning efter födslen.Det var ju inget litet barn. Ja du vet vi mammor undrar om allt.
    Ha det nu så bra alla tr. Kram Ewa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker att övervakning av andning, syremättnad och hjärtslag är för att han behövde cpap för att få andningshjälp och för att mamman (Anna) har/har haft en infektion och att antibiotika är också pga av mammans infektion? Och att han är för tidigt född gör att de vill vara på den säkra sidan? Även barn som inte har mamma med infektion men föds för tidigt övervakas ju, så det är inget märkligt med den övervakning som var ett tag med Miraklet. Och Miraklet har ju hämtat sig väl och verkar ju inte behöva cpap och övervakning på samma sätt längre :-)

      Radera
  3. Härligt att höra!
    Tänk vilken skillnad det gör om de får tillgodogöra sig kortisonet eller inte och vilken vecka de föds i. Våra kämpar ju fortfarande med syrgas trots att de är äldre än din kille. Skönt att ni slipper vara där så länge!
    Så söt han var på kortet. Njut nu ordentligt, det är ju så underbart att få vara förälder äntligen :-)

    SvaraRadera
  4. Ojojoj, här hade jag missat en del. Grattis till hela lilla familjen. Skönt att det går framåt så snabbt, att han verkar klara sig så bra redan och att ni kan vara tillsammans nu som den familj ni är.
    -Jenny-
    Migochmittliv.wordpress.com

    SvaraRadera
  5. Till anonym/Ewa ovan: Handlar det inte om att pojken är förtidigt född som gör att det blir en sån övervakning efter födseln? Även om han hade vägt 4kg så hade man gjort samma koll bara för att han är prematur. Min dotter vägde mindre än pojken men föddes i v.41 men hon behandlades som vilket barn som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är helt rätt som du skriver Anonym. De tidiga veckorna gör att babyn (även om han hade en fin födelsevikt) har mer omogna lungor än en fullgången, svårare att hålla tempen normal, svårare att hålla sitt blodsocker stabilt och lättare får gulsot jämfört med en fullgången baby. Fullgångna, små babysar klarar ofta av andningen bra o tempregleringen, men kan ha problem med låga blodsocker. Fint att Miraklet får så bra!!
      /Hälsningar en bloggföljarbarnmorska

      Radera
  6. Stort grattis till er, tårarna kom när jag läste förlossningsberättelsen, kram B.

    SvaraRadera
  7. Grattis igen, underbart att läsa, helt fantastiskt!
    Man blir helt rörd.
    Kram Hanna

    SvaraRadera
  8. Så märkligt det är ändå att man kan bli så sjukt glad och rörd av att läsa om någon man egentligen inte känner men så är det i alla fall. Har följt er resa ett tag och jag är så sjukt glad för eran skull nu att ni äntligen fått utöka er lilla familj!

    Lycka till med allt nu och lär känna eran lilla kille i lugn och ro och så sitter vi alla här och håller tummarna att han håller sig frisk och stark och att ni snart får åka hem. :)

    SvaraRadera
  9. Så skön beskrivning av just förlossningen.Just den där ickefösköningen som jag tycker många kvinnor gör den uteblev.För nog önskar man både unge o gubbe all världens väg i det då som sen blir bara noll i nästa sek.Fast sy tycker jag är aningen elakt bli utsatt för .Som om allt börjar om igen.Men frukten den lille är ju så stort .Så omtumlande smått chockerande faktiskt.Före och efter på något vis.Hoppas ni snart får komma hemmåt och bröstmjölk borde ju finnas få tag i på barn jag vet ju att många lämnar in det.Tillägg finns ju mängder annars.Sonens lillebror fick flaskmatas och så häftigt för det är nu världens mest sociala kille.Kunde ju få mat av både far och mor och bror osv.Själv fick jag växelamma och flaskmata första och säger bara aldrig mer .Det blev så dubbelt.Så att din sjukdom nu får sin medicin gör att du orkar vara mamma och en helt fantastisk sådan .Goa kramar Drutten o Jena

    SvaraRadera
  10. Vilken fantastisk och underbar berättelse, tårarna rinner... Så glad för er skull och så härligt att allt går så bra med lillprinsen!

    SvaraRadera
  11. Stort grattis till er o Lilla grabben

    SvaraRadera
  12. åååå! Så fint. Tack för att du delar med dig. Och grattis <3

    SvaraRadera
  13. Så kul att få höra lite mer! Vad underbart att han är här nu! Pojke nummer två!

    SvaraRadera
  14. Anna, jag är så lycklig för er skull! Kram till er!

    SvaraRadera
  15. Åh, så kul att läsa här! Grattis till Mirakelpojken!! Skönt att allt har gått bra! :) Kramar

    /besony på FL

    SvaraRadera
  16. Vad skönt att höra från er och ha allt är bra! Kanske ni får åka hem redan inom några dagar!

    SvaraRadera
  17. Åh vad härligt att läsa! Så glad för er skull. Hoppas ni får komma hem snart och börja livet som tre på riktigt <3

    SvaraRadera
  18. Härligt att läsa <3 så underbart!
    Kramar!

    SvaraRadera
  19. Underbart att läsa! Stort Grattis! Kramar! //Carro

    SvaraRadera
  20. Stort grattis igen! Vad underbart att läsa att ni alla mår bra nu, min dotter fick liknande behandling efter födseln o jag tycker det är sunt tänkt av er/dig att låta bli amningen i ett sånt skede. Jag tampades med sond, flaska, pump o bröst. Jag gav upp då jag blev så stressad så jag inte hann äta o då stannar ju mjölken av.. Så enligt mig ett klokt beslut.
    Hur som helst är jag jätte glad att ni äntligen har ett levande mirakel o Dutt är nog en stolt storebror där uppe. Miraklet har fått en alldeles egen skyddsängel tror jag.

    Kram på er o ta hand om varann!

    SvaraRadera
  21. Varför ska du inte amma? Att få bröstmjölk en kort tid borde ju vara bättre än inget alls. Och även om han inte orkar suga nu så kan du ju få igång produktionen genom pump och ge bröstmjölken till honom. Är du inte rädd att han ska drabbas av infektioner den kommande månaden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då du uppenbarligen vet väldigt lite om Anna och hennes historia tycker jag att du kanske ska vara tyst? Pojken mår prima med ersättning och Anna behöver nu medicin för att kunna vara en relativt smärtfri förälder.

      Radera
  22. Vad skönt att allt gått bra för er och att ni mår bra trots allt! Vilken stark liten kille ni har, en riktig kämpe! Är så glad för er skull, som ni har kämpat och allt ni gått igenom! Och nu är han här mot alla odds! Jag blir så glad!!
    Massa kramar från oss!

    Till Anonym :
    Ang amning, tycker inte de var rätt att skriva som du gjorde. Infektion kan de små få ändå med eller utan bröstmjölk. Lite tråkigt skrivet, om han nu skulle få infektion nu så ska hon inte ha det på sitt samvete för att hon inte ammat!! Finns många anledningar till varför man inte ammar och barnen blir inte sjukare av det. Vi har så fin esättning i Svergie.

    SvaraRadera
  23. Fast ersättning innehåller inga antikroppar. Självklart är det bättre att amma ur hälsosynpunkt. En del
    kan inte och en del vill inte och det är ok, alla får göra som de vill.

    SvaraRadera
  24. Jag har tre barn och har inte kunnat amma de två yngsta. De är väldigt friska, så det kan bli hur bra som helst även för barn som inte får bröstmjölk. Sedan tycker jag att det är helt rätt att Anna får börja ta medicinen hon avstått från igen, så snart som möjligt. Sist men inte minst måste det väl vara upp till var och en att avgöra?

    SvaraRadera
  25. Här har man missat alltihop. Grattis! Har kollat sin blogg flera ggr/dag men har vara sett det sista inlägget från 25/12. Såg att du skrev till en att uppdatera din blogg så det gjorde jag nu och här har det hänt grejer minsann. Stort grattis till er son !!

    SvaraRadera
  26. Gott nytt år till dig och fin nya lilla familj! Ta hand om varandra, njut av varandra och skit i kommentarer om amning hit eller dit. All lycka!

    SvaraRadera