fredag 22 juli 2011

Dalat igen

Sedan en tag tillbaka har jag känt mig bättre i min sorg. Det har inte varit riktigt lika mörkt och tungt som tidigare, men sedan igår så känns det så igen. Mörkt och tungt.
Jag antar att det är så det är. Sorgearbetet. Upp och ner. Mörkt och mindre mörkt. Tungt och något lättare.

Har nu suttit en stund hos Dutt på kyrkogården. Idag är det en månad sedan vi i spöregn lade ner den stora bomullspåsen med den lilla mängd askan i hålet. Tänkte att vi skulle tagit med ett ljus idag, men det glömde jag. Det får bli i morgon istället. Sedan den 22 juni har vi varit hos honom varje dag förutom två dagar i midsommarhelgen då vi inte var hemma. Ett lugn sprider sig när jag sitter där. Ibland kommer tårar, ibland skratt, ibland pratar vi djupa saker, ibland säger vi ingenting alls.
Idag stod det två vita rosor i en vas precis bredvid vår bukett. Vet inte om de är till Dutt eller till någon annan. Om de är till någon annan så var de i så fall väldigt märkligt placerade då det fanns många vaser lediga bredvid.
I vilket fall som helst så var de väldigt fina att titta på.

Dagen fortsätter ensam då mannen åkt till jobbet. Jag tror att jag i dag ska ignorera den där listan och bara göra saker som jag känner för.

2 kommentarer:

  1. Jag tror precis som du att sorgen på något sätt böljar fram och tillbaka....En tid känns sorgen lite lättare men sen anfaller sorgen igen,ibland med full fart så man kastas omkull och nästan inte kommer upp igen och ibland kommer det mer som en lite mindre våg. Det känns kanske ibland som ett steg fram och två tillbaks, men på något kommer man liiite framåt - ibland är det som att man inte märker det själv utan det kommer smygande och man märker det inte förrän efteråt.

    SvaraRadera