A new normal

Fick en kommentar från FC på det inlägg jag skev om hur man någonsin ska kunna acceptera det som hänt de sista månaderna.
Hon skriver så här: På en del engelskspråkiga sidor där jag hänger brukar en del uttrycka det "my new normal" eller "my new okey" (svaret på frågan hur det är - det är okej, men det man aldrig säger är att det där okejet är ett annat än det som fanns innan. A new normal är liksom vad jag strävar efter. Det där som kommer efteråt. Som är bra men aldrig samma bra som innan. 


A new normal/my new okej tycker jag är en väldigt bra fras för allt det här. Ingenting, verkligen ingenting kan bli som det var före den 12 maj. Det liv som nu levs är det nya normala livet även om det ibland känns helt galet. Livet går ju på något sätt vidare trots allt och livet blir aldrig som förut. Det liv jag tidigare tyckte var det riktiga och normala livet kommer aldrig tillbaka och då får jag försöka att att starta ett nytt normalt liv.
Det nya normala livet är att jag är mamma till en son som inte fick leva. Det nya normala livet innebär att jag har en stor sorg i hjärtat som förhoppningsvis någon gång kommer göra lite mindre ont. Det nya normala livet kommer också förhoppningsvis innebära att jag blir mamma till ett levande barn.

Använde detta redan idag när vi var på banken hos "vår" bankkvinna och hon frågade hur det var "Det är okej" sa vi. Vi hade ingen lust att för henne dra hela historien om ivf, graviditet och Dutt. Och som sagt - det är okej efter de förutsättningarna som finns nu.