Idag satte jag mig på spårvagnen för att åka in till stan. Jag kom fram till att jag inte varit i stan sedan 9 maj... Efter ultraljudet och allt annat som hänt har jag inte känt något behov av att stångas med andra människor.
Men idag hade jag en lunchdate inbokad med Jonna. En lite annorlunda date för vi känner egentligen inte varandra. Jag har följt hennes blogg, jag har följt hennes sambos blogg, vi har varandra som vänner på Facebook och har haft lite sporadisk mejlkontakt medan vi på varsitt håll kämpat för att bli gravida. Nu har vi båda erfarenheten av ivf och att mista barn och hon erbjöd sig att träffas över en lunch för att prata om det vi har gemensamt.
Det kändes skönt att prata med någon som har liknande erfarenheter som jag själv och också skönt att prata med någon utanför den närmaste vän-och släktkretsen.
Det blev mycket prat om ivf, våra döda barn och den sorg som man känner och hur man lyckas ta sig vidare trots allt.
Tack för en trevlig lunch!
På vägen hem hoppade jag av spårvagnen en hållplats tidigare och gick till minneslunden för att få vara med Dutt en stund. På något sätt blir jag lugn när jag kommer dit.
Kära Anna!
SvaraRaderaJag vill bara meddela dig att jag inte har publicerat din fina kommentar som du skrev på min blogg. Det kändes på något sätt ovärdigt att den skulle finnas där bland alla knäppkommentarer på mitt tramsinlägg. Men jag har den kvar på min kommentarspost och jag kommer att låta den vara kvar där. Jag tänker på dig/er! /Kicki