lördag 30 juli 2011

Nu räcker det för ett tag

Igår hade vi kära vänner här och det blev en trevlig kväll med god grillad mat och dryck. Några sov kvar tills idag så det blev även en frukost med vänner.

Lagom när de hade åkt kom M:s bror med familj. Dom träffar vi inte så ofta. Även då blev det lite grillat och sedan gick vi allihop till Dutt i minneslunden.

När även de hade åkt vidare till M:s föräldrar kände jag mig helt slut när det gäller mina sociala egenskaper. Jag känner att det är det som fortfarande är det jobba - Att vara social och då under längre tid. Kortare stunder går bra, men blir det för lång tid så blir det jobbigt på så sätt att jag blir trött och blir tyst och går in i mig själv.

Naturligtvis är det trevligt att träffa alla dessa människor, men nu i kväll och i morgon kommer jag vara så isolerad och osocial som jag bara kan.

4 kommentarer:

  1. Det tar ju på krafterna att vara social, och ibland behöver man just dessa krafter åt sig själv. Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag och min make (sedan en vecka) är nu i Sthlm över helgen och idag var vi på Fotografiska. De har nu en utställning bl a av Elanor Copola. Hennes utställning bestod av höbalar och fotografier, och den skapades som en slags bearbetning efter hennes förlust av ett barn. I denna utställning finns tillgång till papper och penna och besökarna uppmanas att lämna ett meddelande eller en lapp till minne av döda eller försvunna barn. Jag tog en lapp och skrev: Till minne av Anna och Mikaels Dutt som jag sedan lämnade i höet. Det kändes passande att göra, samt som något fint. Jag lider så med er Anna, det skulle ju inte bli såhär. Jag hoppas att ni när ni är redo får ett syskon till Dutt!

    Kram Rebecca

    SvaraRadera
  3. Jag tror att era nära och kära förstår att ni/du inte alltid är på topp. Ingen orkar vara social 24/7 och speciellt inte under sådana omständigheter. Kobran kan ju bita på olika sätt,ibland attackerar den med sorg,ibland suger den musten ur en så man inte orkar/vill vara social. En jäkla giftorm är den!

    SvaraRadera
  4. Rebecca: Vad glad och tacksam jag blir att du tänkte på oss när du var på den där utställningen. Stor kram till dig.

    SvaraRadera