tisdag 19 juli 2011

Journalläsning

Förra veckan beställde jag mina journalhandlingar för tiden som gravid från kvinnokliniken. Tänkte att ivf-läkarna kanske är intresserad av dom och sedan kan jag tycka att det är lite intressant vad som står i journalen. Då jag även på mitt arbete är det spännande att se hur andra skriver journal då det är en jätteviktig del en arbetet.

Några tårar kom när jag läste journalen som handlade om rutinultraljudet och framåt. Det blev konkret, men på ett väldigt medicinskt sätt.
Läkaranteckning efter ultraljudet: "Långt samtal om fynden och den dåliga prognosen. Paret naturligtvis mycket tagna och ledsna, stora förhoppningar som brister. Tungt, men ändå samlade och stöttar varandra fint. Efter min information och utifrån vad de såg på ultraljudet är paret eniga om att göra ett avbrytande".


Det som återkommer i journalen hela sex gånger är meningen "ledsna men samlade". Både kurator och flera olika barnmorskor har skrivit samma sak. Vi var nog under hela tiden väldigt samlade. Inga hysteriska gråtattacker eller något sådant...

Barnmorskans anteckning från strax efter midnatt: "Patient behöver gå upp på toaletten. Aborterar där. Ett pojkfoster som väger 150 gram och är 19 cm långt. 3 kärl syns i navelsträngen. Blödning ca 400 ml."
Där kom det. Ordet forster. Dutt klassas ju rent medicinskt i Sverige som ett foster och inte ett barn. Inte förrän man har gått 28 fullgångna veckor är det ett barn. Senare i journalen skriver en annan barnmorska "Paret har haft sin pojke hos sig tidigare under natten" och "Ska duscha och därefter vill de ha pojken hos sig en stund igen".
Läkaren skriver sedan "Haft fostret hos sig".

Både läkaren och den första barnmorskan skriver väldigt professionell och medicinsk. Haft fostret hos sig?? Det låter ju nästan äckligt på något sätt. Vi hade ju vårt barn hos oss. Som tur är har aldrig någon inom vården sagt att Dutt var ett foster till oss utan då har de alltid sagt barn, vilket jag tycker är otroligt skönt.
Barnmorskan som skrev foster var verkligen en ängel när Dutt kom. Så otroligt proffsig och empatisk.

Jag tyckte trots att att journalen speglar hela min korta graviditet bra.

Dutt, lilla Dutt. Detta var dock ingen läsning som jag ville ha. Hade hellre velat läsa "Födde den 6 oktober en välskapt pojke på 3245 gram och 49 cm lång"

3 kommentarer:

  1. Ja, oj så jag hade önskar det också.
    Ett så starkt inlägg som väcker tårar.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Det är nog olika i olika landsting det där med foster eller barn. William räknades som barn för att vi hade gått längre än 23 veckor. Men vännen, dutt är erat barn. Det spelar ingen roll vad vilken myndighet än klassar det som. För eran del så kommer dutt alltid vara ert första barn. kram

    SvaraRadera
  3. Sophie: Absolut är Dutt vårt barn och jag förstår att läkarna i en medicinsk journal måste använda de medicinska termerna som ordet "foster" faktiskt är. När vi pratat med läkare, kurator och alla andra inblandade har ju de aldrig sagt foster utan barn till oss.
    Kram

    SvaraRadera