Det ska verkligen inte gå att missa... I affärerna finns det. I tidningarna. På Internet.
Det ska inte finnas en möjlighet att missa att det är Mors dag på söndag. Återigen ett år utan att ha någon mamma i livet att fira och inte heller ett barn som kan fira mig. Jag är mamma till ett osynligt barn, men det känns som att på Mors dag gills inte det...
Mors dag förra året var snäppet jobbigare. Då hade det bara gått 12 dagar sedan Dutt kom och jag hade inte förstått att jag var en mamma utan barn. Undrar om jag förstått det än? Förra årets Mors dag skulle vara en dag med en gravidmage som började ta form och kanske hade jag börjat känna rörelser då. I vecka 22 (som ajg skulle varit i då) borde man väl känna saker, men vad vet jag... Istället blev det en ganska konstig dag. Vi hängde i alla fall upp vår fasadflagga för att på så sätt ändå uppmärksamma dagen.
När kommer jag få fira Mors dag "på riktigt"?
Tycker du att Mors dag inte borde finnas?
SvaraRaderaVar någonstans i mitt inlägg har jag skrivit att mors dag inte ska finnas?
RaderaIngenstans har du skrivit att Mors dag inte borde finnas. Det är därför jag frågar. Tycker du att Mors dag inte borde finnas?
Raderadu kan väl fira mors dag allafall , du e ju mamma, till ett dött barn.
SvaraRaderade är väl ingen som hindrar dej från att bli firad
ifs tycker jag att dagen är löjlig och skiter i om mina barn firar mej
och du kanske aldrig kommer fiRA DEN på riktigt , men mamma är du så köp en tårta
sen är min personliga åsikt att du fokuserar för mycket på vad som skulle ha varit.
jag fattar att du saknar och sörjer , absolut inget fel i det , men din son är död och om du fortsätter som du gör kommer du också dö ( inuti).
se det du har , du är frisk , äger ett hus , har ett jobb , en underbar man och släktingar och vänner ..
ditt liv skulle ju enligt dej bli komplett med ett barn
det ät det enda som fattas dej nu
klandrar dej inte , men jag blir rädd för ditt beteende eller dina tankar ..
du är normal och allt du känner är normalt , men passa dej för att leva i det som kunde ha varit och lev i det som är istället
ett barn kan inte fixa dej , ett barn kommer inte att vara svaret på alla dina problem och det kommer heller inte att göra dom lättare
jag hoppas av hela mitt hjärta att du och din man får ert älskade barn
men under tiden ..lev lär och acceptera att din son är död och han kommer inte tillbaka och han kan heller inte påverka ditt öde , det kan bara du
du kommer säkert hata det jag skrivit , och fler med dej ..men tänk ändå på att du lever nu i det som är och inte i det kunde ha varit
Hata är ett väldigt starkt ord...men jag kanske inte håller med dig om allt du skrivit. Jag ältar och minns min son hur mycket jag vill och jag anser inte att det är något sjukligt i det. Jag kommer inte dö inombords. Det är jag helt säker på.
RaderaMan kan leva ett "framåtliv" samtidigt som jag fortfarande minns, tänker på och hedrar min son.
Hade jag dött inuti så hade jag efter Dutt knappast orkat att göra tre nya behandlingar. Det tycker jag istället tyder på att jag ser framåt.
nej det är inte sjukligt eller fel , och du ältar inte du minns och drömmer ...
Raderajag menar bara att du kanske inte ska tänka hur det skulle ha varit utan hur det är.
för hur mycket vi än önskar och hoppas så kommer vi aldrig veta.
jag menar inte att du dött på det sättet , utan att du dött i det syftet att barn är det enda som du fokuserar på , mors dag , gravida , bb , ja allt
Det märks så väl att denna råa kommentar är skrivet av någon som inte haft några problem alls att få barn. Som inte har känt längtan och alla ständiga besvikelser vid "misslyckanden". Att den aldrig förlorat ett barn.
RaderaJag vet hur det känns.. Jag vet smärtan när det vägrar att ta sig.. Det är fruktansvärt! Jag mår otroligt bra och är otroligt lycklig i stora delar av mitt liv. Men det är något som saknas - ett barn. DET skulle kanske inte göra mig och mitt liv komplett. Men det skulle göra mig och mitt liv ofantligt mycket mer levande, givande och glädjefyllt. Det är det jag vill och längtar till, mest av allt..
ja jag tror också att den kommentaren är skriven av någon som inte haft några problem att få barn. och att bara säga att det är bara att glömma och gå vidare ungefär, det är lite okänsligt. det är ett barn det handlar om! Folk som förlorar sina föräldrar kanske sörjer dem livet ut. att sörja innebär inte att man tappar sig själv. jag tycker man ska få älta och gråta och må hur dåligt man vill, för det är jobbigt att förlora något eller någon! jag har förlorat barn som bara var en centimeter stora, men jag sörjer dem fortfarande efter fem år (som var då det första lilla dog inuti mig), och varför skulle jag inte kunna fortsätta sörja? sörjandet har format mig till den jag är idag, jag tycker jag tar vara bättre på det som är fint i livet nu, jag tar vara mer på stunderna med mitt levande lilla barn (som jag äntligen fått tillslut efter alla svårigheter!). JAg kan ligga och stryka på honom och bara gråta av lycka, för jag vet vilken skatt han är.
Raderajag tycker som sagt att det blir okänsligt att skriva typ: ryck upp dig, acceptera, sluta fokusera på din döda son. Nej, usch, jag säger till dig anonym, sluta fokusera på andras sorg, för det verkar som att den skrämmer dig så mycket att du måste förklara hur andra ska leva!!
Jag vet hur du känner, skulle oxå fått fira min första mors dag. Men jag hoppas och tror att vi nästa år får fira den med våra nyfödda bebisar!!!! Önskar er en härlig helg ändå! Kram
SvaraRaderaAtt tänka på när man tar del av någons liv genom dennes blogg så som vi får göra här är ju att Anna skriver om valda delar av sitt liv och sina tankar. Detta som hon skriver här är ju bara en liten del av allt som gör henne till den hon är, den du är Anna. Men det är klart att hon känner och tänker och drömmer och ältar allt som hänt kring Dutt. Speciellt såhär nu runt hans årsdagar. Det är väl kanske det som mest behöver få komma ut nu, tankar och känslor som sätts på print. Alla det andra som händer i hennes liv kanske hon inte vill dela här just nu.
SvaraRaderaVi får ta del av en liten bit. en liten bit. En bit av Dutt.
Ang, morsdag så hoppas jag att du snart får fira den så som du vill. har själv en som som föddes bara en knapp månad innan Dutt var beräknad och jag har följt dig länge. Önskar dig all lycka.
/Malin
Självklart ska du sörja och minnas hur du vill det är ju ändå bara ETT år sen fina dutt kom och gick. Jag kommer väl ihåg att jag kunde fortfarande ett år att våran Kim hade kommit och gått lyssna på Carolas låt himmelen i min famn eller vad den heter.. Jag själv tackar gudarna för mina två andra barn så man inte sjönk ber till botten av sorgen alltså..
SvaraRaderaAlla sörjer olika jag skrev mycket la upp bilder m.m på Kim på mon blogg låtar som berörde mig..
Och självklart ska du fira morsdag du är MAMMA du har fött ett barn
Sorgen är som en skorpa den åker av lite då o och då gör det ont..
Ha en underbar lördags kväll
Du har ju helt rätt. Du är mamma till ett osynligt barn och det kommer alltid vara så. Jag hoppas att du tillåter dig att fira morsdag om du känner att du vill och behöver det. Jag hoppas också innerligt att du snart får bli firad på morsdag av ett barn som inte är osynligt.
SvaraRadera