söndag 9 september 2012

För ett år sedan...

var det glädje här i vårt hus. Då hade vi för andra gången sett ett plus. Snöis hade fastnat på det femte ivf-försöket. Glädje blev dock kortvarig då jag redan 11 dagar senare hade en blödning och sedan fick vi aldrig mer någon glädje. Mest oro eftersom inga hjärtljud kunde hittas. En månad efter plusset var det så dags för skrapning...

Hade inte vi blivit gravida sängvägen i våras hade vi med största sannolikhet påbörjat en behandling i augusti, vilket medfört att vi i dessa dagar skulle haft testdag.
Istället sitter jag här i soffa, gravid i vecka 19 med en mage som bara växer, ett babyskydd står i det tänkta barnrummet och med ett inbokat rutinultraljud på onsdag.

Det känns mycket bättre än att i bästa fall vara i vecka 5...

3 kommentarer:

  1. Underbart!!

    Idag köpte jag groddressen :) Såå fin! Kram

    SvaraRadera
  2. Klart att det är mycket bättre!! Den här gången kommer allt att gå riktigt bra, det är jag övertygad om... :)

    Var rädd om dig!

    Många kramar

    SvaraRadera
  3. Tänk vad saker och ting kan vända till det bättre på så kort tid! Du är gravid, det är ett mirakel!

    Kram C <3

    SvaraRadera