Hoppen är sugna på semla!!
tisdag 31 januari 2012
Ruvardag 5- Segt!!
Idag har jag varit ledig och hjälp vad segt det varit idag. Ett tag funderade jag på att gå och sova, trots att jag inte var trött, men bara för att tiden skulle gå.
När man sitter ensam hemma är det näst intill omöjligt att inte analysera allt som känns i kroppen.
Igår var vi ute på en promenad och efter det fick jag lätt molande värk i ryggen ungefär på det ställe där mensvärken brukar vara. Även när jag och Hoppen på kvällen var på kör kände jag av den där diffusa molandet. På vägen hem kändes det blött därnere (ursäkta detaljer) och var helt säker på att mensen kommit extremt tidigt. Väl hemma och på toaletten var det ju naturligtvis inget.
Idag har jag som sagt känt efter som aldrig förr och lite obehag på höger sida vid bäckenbenet känner jag då och då. Även idag var jag ute och gick en stund för att försöka rensa tankarna lite. Det gick väl sådär, men lite motion fick jag i alla fall.
Var förbi hos Dutt och tände ett ljus och idag kändes dystert att vara hos honom. Allt som nu ger med ruvning är ju på grund av att han inte fick leva och att inte heller hans lillasyster eller lillebror fick leva. Jag skulle inte behöva vara på kyrkogården.
Alla ruvardagar som jag varit hos honom har jag sagt till honom "Du måste ordna det här" och jag hoppas att han lyssnar.
När man sitter ensam hemma är det näst intill omöjligt att inte analysera allt som känns i kroppen.
Igår var vi ute på en promenad och efter det fick jag lätt molande värk i ryggen ungefär på det ställe där mensvärken brukar vara. Även när jag och Hoppen på kvällen var på kör kände jag av den där diffusa molandet. På vägen hem kändes det blött därnere (ursäkta detaljer) och var helt säker på att mensen kommit extremt tidigt. Väl hemma och på toaletten var det ju naturligtvis inget.
Idag har jag som sagt känt efter som aldrig förr och lite obehag på höger sida vid bäckenbenet känner jag då och då. Även idag var jag ute och gick en stund för att försöka rensa tankarna lite. Det gick väl sådär, men lite motion fick jag i alla fall.
Var förbi hos Dutt och tände ett ljus och idag kändes dystert att vara hos honom. Allt som nu ger med ruvning är ju på grund av att han inte fick leva och att inte heller hans lillasyster eller lillebror fick leva. Jag skulle inte behöva vara på kyrkogården.
Alla ruvardagar som jag varit hos honom har jag sagt till honom "Du måste ordna det här" och jag hoppas att han lyssnar.
Kanske kanske
Aldrig tidigare har jag tidigare reagerat när jag mött personer med tvillingvagnar.
När jag var ute på en promenad igår mötte jag en med två små bebisar i.
Jag kunde inte låta bli att le och tänka att kanske, kanske, kanske, kanske får jag också dra en tvillingvagn framöver.
När jag var ute på en promenad igår mötte jag en med två små bebisar i.
Jag kunde inte låta bli att le och tänka att kanske, kanske, kanske, kanske får jag också dra en tvillingvagn framöver.
En märklig tid
Ruvartiden är en märklig tid. Det tror jag alla som ruvat kan hålla med om.
En period på två veckor som känns så mycket längre. Jag tror att det under dessa dagar är 30 timmar per dygn. Minst!
Ruvartiden är en tid full av förväntningar, hoppfullhet för att i andra sekunden innehålla skräck, hopplöshet och förtvivlan.
Alltid när vi sitter i bilen hem efter återföringen så känns det nästan lite heligt. Jag har välsignats med en (den här gången två) embryon som faktiskt kan bli liv om nio månader. Sedan börjar den berg- och dalbana som ruvartiden är...
Jag försöker ha inställning att jag tror att det kommer att fungera. Att så mycket som möjligt ha positiva tankar, men det är svårt. Har man inställningen att det aldrig kommer fungera så kan jag ibland tycka att det inte är någon mening med att man håller på. Därför försöker jag tro och hoppas på att ruvartiden utmynnar i något positivt. Dock lättare sagt än gjort...
När man sedan har ruvar några dagar så går all energi åt till att känna efter. Känner efter ifall det känns annorlunda någonstans. Ömmar inte brösten? Gör det inte lite ont långt nere i magen? Är jag inte lite illamående? Man googlar på de eventuella symtom man känt. Man kollar tillbaka i sin blogg för att se vad man skrev under de tidigare ruvarperioderna. Resultatet blir oftast att man är än mer förvirrad än innan. Allt man eventuellt har känt kan vara symtom på mens, graviditet eller helt enkelt biverkningar av de hormoner man proppar sig full med.
Även om man inte vågar så vandrar tankarna iväg. Ibland oerhört långt. Vilken vagn ska vi köpa?, Vilken kyrka ska vi ha dop i?, Namn? och just nu Tänk om det är två? Den här gången har jag verkligen försök att våga tänka dessa tankar fullt ut. Det är bara tankar och de måste tillåtas att tänkas. Kanske blir de verklighet. Kanske grusas de sönder våldsamt under en flod av blod. Ingen vet, men jag tror faktiskt att man mår bättre under ruvartiden om man försöker att ha de positiva tankarna närmast hjärtat.
Oavsett om ruvartiden resulterar i plus eller minus så är det en märklig tid i livet.
En period på två veckor som känns så mycket längre. Jag tror att det under dessa dagar är 30 timmar per dygn. Minst!
Ruvartiden är en tid full av förväntningar, hoppfullhet för att i andra sekunden innehålla skräck, hopplöshet och förtvivlan.
Alltid när vi sitter i bilen hem efter återföringen så känns det nästan lite heligt. Jag har välsignats med en (den här gången två) embryon som faktiskt kan bli liv om nio månader. Sedan börjar den berg- och dalbana som ruvartiden är...
Jag försöker ha inställning att jag tror att det kommer att fungera. Att så mycket som möjligt ha positiva tankar, men det är svårt. Har man inställningen att det aldrig kommer fungera så kan jag ibland tycka att det inte är någon mening med att man håller på. Därför försöker jag tro och hoppas på att ruvartiden utmynnar i något positivt. Dock lättare sagt än gjort...
När man sedan har ruvar några dagar så går all energi åt till att känna efter. Känner efter ifall det känns annorlunda någonstans. Ömmar inte brösten? Gör det inte lite ont långt nere i magen? Är jag inte lite illamående? Man googlar på de eventuella symtom man känt. Man kollar tillbaka i sin blogg för att se vad man skrev under de tidigare ruvarperioderna. Resultatet blir oftast att man är än mer förvirrad än innan. Allt man eventuellt har känt kan vara symtom på mens, graviditet eller helt enkelt biverkningar av de hormoner man proppar sig full med.
Även om man inte vågar så vandrar tankarna iväg. Ibland oerhört långt. Vilken vagn ska vi köpa?, Vilken kyrka ska vi ha dop i?, Namn? och just nu Tänk om det är två? Den här gången har jag verkligen försök att våga tänka dessa tankar fullt ut. Det är bara tankar och de måste tillåtas att tänkas. Kanske blir de verklighet. Kanske grusas de sönder våldsamt under en flod av blod. Ingen vet, men jag tror faktiskt att man mår bättre under ruvartiden om man försöker att ha de positiva tankarna närmast hjärtat.
Oavsett om ruvartiden resulterar i plus eller minus så är det en märklig tid i livet.
måndag 30 januari 2012
Ruvardag 4 - Trött
Idag är en trötterdag. Jag har ändå lyckats sovit i natt, men det känns som jag drömt massa konstiga saker...
Sedan en vecka tillbaka ungefär har jag återigen vaknat med huvudvärk och näsan genomtäppt. Exakt samma symtom som jag gick till vårdcentralen med i mitten av december och då fick penicillin för bihålorna. Antagligen har det kommit tillbaka.
Jag pratade med läkaren på kliniken i Göteborg om detta i torsdag och han sa att sånt kunde komma tillbaka trots att man ätit en penicillinkur redan. Jag ringde idag vårdcentralen och har fått en tid på torsdag. Kanske behöver jag en pencillinkur till. Dock känns det inte så kul att äta penicillin om jag nu skulle vara gravid (vilket jag förutsätter), men det kanske finns nån sort som funkar för gravida.
Som ruvare så går tiden sååå långsamt. Har ibland fortfarande lite känningar på högersidan vid bäckenbenet. Vad det står för vet jag inte - antingen förbereder sig kroppen för mens eller så är det Hoppen som använder sina verktyg för att riktigt ordentligt borra sig in i slemhinnan.
Naturligtvis hoppas jag på det sistnämnda!
Sedan en vecka tillbaka ungefär har jag återigen vaknat med huvudvärk och näsan genomtäppt. Exakt samma symtom som jag gick till vårdcentralen med i mitten av december och då fick penicillin för bihålorna. Antagligen har det kommit tillbaka.
Jag pratade med läkaren på kliniken i Göteborg om detta i torsdag och han sa att sånt kunde komma tillbaka trots att man ätit en penicillinkur redan. Jag ringde idag vårdcentralen och har fått en tid på torsdag. Kanske behöver jag en pencillinkur till. Dock känns det inte så kul att äta penicillin om jag nu skulle vara gravid (vilket jag förutsätter), men det kanske finns nån sort som funkar för gravida.
Som ruvare så går tiden sååå långsamt. Har ibland fortfarande lite känningar på högersidan vid bäckenbenet. Vad det står för vet jag inte - antingen förbereder sig kroppen för mens eller så är det Hoppen som använder sina verktyg för att riktigt ordentligt borra sig in i slemhinnan.
Naturligtvis hoppas jag på det sistnämnda!
En award!
Tack snälla Intenzimo för awarden. Blir alltid lika glad när någon skickar en sån till mig!
- Tacka och länka till den som gett dig awarden
- Skriv ned fem bloggar som du vill lämna awarden vidare till och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem
- Till slut hoppas att de utvalda vill lämna awarden vidare
- Jag ger awarden vidare till: HönsaMaja, Du fattas mig nu och Jeane Quidote
Dagen som förändrade mig
För ett år sedan, den 30 januari 2011, hade vi testdag på vår fjärde ivf. Resultatet vet väl de flesta - Ett plus!
Dutt var på väg.
Att detta plus inte sedan gav ett levande barn är en annan historia, men plusset betydde så mycket mera. Det var först då som vi fick veta att jag verkligen kunde bli gravid. Efter nästan tre års försök så kände jag mig lättad över att äntligen se plusset. Jag kunde bli gravid!! Alla försök innan dess så hade vi egentligen inte vetat om det någonsin skulle fungera. Så här i efterhand var den 30 januari en milstolpe - Den dagen vi fick veta att ett litet embryo kunde och ville bosätta sig i min livmoder.
Hade vi inte fått ett plus, varken då eller senare så skulle nog min tanke på adoption vara mer nära än vad den är nu. Jag vet att jag kan bli gravid och jag vill bli det igen.
Mitt största mål nu är att inom 1 år och 10 dagar från första plusset får se ett nytt plus. Det tredje!!
Det måste gå!!
Dutt var på väg.
Att detta plus inte sedan gav ett levande barn är en annan historia, men plusset betydde så mycket mera. Det var först då som vi fick veta att jag verkligen kunde bli gravid. Efter nästan tre års försök så kände jag mig lättad över att äntligen se plusset. Jag kunde bli gravid!! Alla försök innan dess så hade vi egentligen inte vetat om det någonsin skulle fungera. Så här i efterhand var den 30 januari en milstolpe - Den dagen vi fick veta att ett litet embryo kunde och ville bosätta sig i min livmoder.
Hade vi inte fått ett plus, varken då eller senare så skulle nog min tanke på adoption vara mer nära än vad den är nu. Jag vet att jag kan bli gravid och jag vill bli det igen.
Mitt största mål nu är att inom 1 år och 10 dagar från första plusset får se ett nytt plus. Det tredje!!
Det måste gå!!
söndag 29 januari 2012
Inte svårt
Igår när vi höll på att laga mat sa jag till mannen: Vi skulle ha haft någon efterrätt. Då säger han: men gör lite chokladmousse".
I mitt stilla sinne tänker jag att han blivit galen. Chokladmousse är ju skitsvårt att göra! Eller?
Han menade allvar och letade upp ett recept på nätet och vips hade vi en efterrätt! Riktigt god var den och det var inte svårt heller!
Här är receptet som vi använde oss av. Vi halverade receptet och då blev det precis lagom till två personer. Vi hade inte vispgrädde hemma, men det gick lika bra med mellangrädde.
I mitt stilla sinne tänker jag att han blivit galen. Chokladmousse är ju skitsvårt att göra! Eller?
Han menade allvar och letade upp ett recept på nätet och vips hade vi en efterrätt! Riktigt god var den och det var inte svårt heller!
Här är receptet som vi använde oss av. Vi halverade receptet och då blev det precis lagom till två personer. Vi hade inte vispgrädde hemma, men det gick lika bra med mellangrädde.
Ruvardag 3 - För tidigt?
Igår kände jag pirr och en molande känsla vid bäckenbenskammen på höger sida och i morse gjorde det ont när jag böjde mig ner mot golvet. Då kändes det som om något hamnade i kläm vid magen. ungefär som om man har något stort i fickan och sedan böjer sig framåt så att det bli lite klämt.
Jag tycker att det är oerhört tidigt att känna något än, men när jag tittar tillbaka i min blogg till Snöisruvardag 3 så har jag skrivit ungefär samma sak. Den här gånger kan det ju inte vara smärta efter äggplock och inte heller biverkningar från Crinone. Visst står det i pappren från kliniken att embryot fäster inom två till tre dagar och det borde ju var igår och idag. Vissa påstår att de känner när embryot fäst, men jag vet inte om det stämmer?
Jag vågar inte hoppas för mycket då det är så oerhört tidigt än, men eftersom jag varit gravid förut så analyserar jag varje lite sak jag känner. Jag vet vad jag kände då och hoppas kunna känna det även nu.
Varje kväll sedan vi kom hem med Hoppen har jag när jag legat i sängen för att sova lagt handen på magen och tyst för mig själv upprepat "Ni måste stanna, ni måste stanna, ni måste stanna".
Jag hoppas verkligen att de lyder sin mamma!!
Jag tycker att det är oerhört tidigt att känna något än, men när jag tittar tillbaka i min blogg till Snöisruvardag 3 så har jag skrivit ungefär samma sak. Den här gånger kan det ju inte vara smärta efter äggplock och inte heller biverkningar från Crinone. Visst står det i pappren från kliniken att embryot fäster inom två till tre dagar och det borde ju var igår och idag. Vissa påstår att de känner när embryot fäst, men jag vet inte om det stämmer?
Jag vågar inte hoppas för mycket då det är så oerhört tidigt än, men eftersom jag varit gravid förut så analyserar jag varje lite sak jag känner. Jag vet vad jag kände då och hoppas kunna känna det även nu.
Varje kväll sedan vi kom hem med Hoppen har jag när jag legat i sängen för att sova lagt handen på magen och tyst för mig själv upprepat "Ni måste stanna, ni måste stanna, ni måste stanna".
Jag hoppas verkligen att de lyder sin mamma!!
lördag 28 januari 2012
Ruvardag 2- Borde ha vant mig
Jag borde ha vant mig vid att vara ruvare. Detta är den elfte veckan totalt sett som jag är det.
Jag tror ju att jag inte kan känna av någonting än så jag försöker att inte tänka så mycket. Dock vill jag så gärna att detta ska fungera den här gången. Det måste fungera.
Jag försöker att inrikta mig på ett plus och tänka att det är en som då fastnat, men igår flög tankarna iväg och då var jag helt plötsligt tvillingmamma med allt vad det innebär... Blir jag tvillingmamma så kommer jag aldrig att klä mina barn i likadana kläder i alla fall. Blir jag tvillingmamma kan jag inte köpa den vagn som jag skulle ha köpt till Dutt. Då var vi inne på en Kronan, men de har inte tvillingvagnar vad jag vet. Helt absurda tankar att tänka nu när jag inte ens vet om jag är gravid...
Tankarna kan jag verkligen inte styra så de får fara omkring bäst dom vill. När de kommer så följer jag med en stund. Dock är det jobbigare att följa med de tankarna som innebär ett minus och att vi då står inför ett stort beslut om hur vi ska gå vidare. Jag hade ju tänkt att frysen inte skulle bli tom efter den här omgången, men så är det nu.
Hoppen i magen borde snart bestämma sig ifall de vill fästa eller inte. På lappen vi fick från kliniken i torsdags står det "Inom två till tre dagar har embryot förhoppningsvis växt in i livmoderslemhinnan och blivit en graviditet". Det borde ju alltså var nu och ett dygn framåt.
Heja Hoppen!!
Jag tror ju att jag inte kan känna av någonting än så jag försöker att inte tänka så mycket. Dock vill jag så gärna att detta ska fungera den här gången. Det måste fungera.
Jag försöker att inrikta mig på ett plus och tänka att det är en som då fastnat, men igår flög tankarna iväg och då var jag helt plötsligt tvillingmamma med allt vad det innebär... Blir jag tvillingmamma så kommer jag aldrig att klä mina barn i likadana kläder i alla fall. Blir jag tvillingmamma kan jag inte köpa den vagn som jag skulle ha köpt till Dutt. Då var vi inne på en Kronan, men de har inte tvillingvagnar vad jag vet. Helt absurda tankar att tänka nu när jag inte ens vet om jag är gravid...
Tankarna kan jag verkligen inte styra så de får fara omkring bäst dom vill. När de kommer så följer jag med en stund. Dock är det jobbigare att följa med de tankarna som innebär ett minus och att vi då står inför ett stort beslut om hur vi ska gå vidare. Jag hade ju tänkt att frysen inte skulle bli tom efter den här omgången, men så är det nu.
Hoppen i magen borde snart bestämma sig ifall de vill fästa eller inte. På lappen vi fick från kliniken i torsdags står det "Inom två till tre dagar har embryot förhoppningsvis växt in i livmoderslemhinnan och blivit en graviditet". Det borde ju alltså var nu och ett dygn framåt.
Heja Hoppen!!
fredag 27 januari 2012
Ruvardag 1 - Man måste våga tro
Jaha, nu fick jag skriva den där rubriken igen...
Jag känner mig lite småtrött idag efter gårdagens roadtripp! 14 timmar var vi igår på resande fot, men vad gör man inte för att få barn.
När vi kom till kliniken igår eftermiddag kände jag mig ganska lugn, men när läkaren kommer och börjar med "det första embryot vi tinade upp dog, den andra har en cell spruckit på.." så tänkte jag att detta aldrig kommer gå vägen. Han fortsätter med "det tredje och sista har klarat upptiningen perfekt". Då kunde jag andas ut lite samtidigt som jag med en gång tänkte att frysen nu är tom!
Han för sedan en diskussion om att sätta in både det trecelliga och naturligtvis det fyrcelliga perfekta embryot. Det trecelliga kan klarar sig och det är då dumt att kasta det. Han säger också att risken (jag tänker chansen) för tvillingar är cirka 10 % med de båda embryona. Jag och M tittar på varandra och nästan i kör säger vi att vi naturligtvis vill ha tillbaka båda.
Tillsammans med läkaren går vi in i operationsrummet och på tv-skärmen visar embryologen våra två små liv. Det ena ser precis ut som embryon som man ser på bilder - perfekt fyrcelligt. Den andra ser vi att en cell är lite mörkare och det är den cellen som är död. M säger sedan att han tyckte att den trecelliga embryot såg ut som Super Mario Bros kompis Toad. Den döda cellen tyckte han såg ut som mössan på Toad.
Det är så otroligt häftigt att se embryona på tv-skärmen. Jag försökte nu att ta in varje sekund jag såg dom på skärmen. På tv-skärmen såg vi också när embryologen sugen upp våra små för att sedan kunna ut med dom till läkaren som sätter dom på plats i livmodern. På ultraljudsskärmen visar han sedan den lilla prick där embryona nu finns.
Eftersom jag gjort allt detta i ostimulerad cykel så tyckte inte läkaren att jag behöver använda Crinone för eftersom jag haft en egen ägglossning så ska kroppen själv producera det. Det känns lite läskigt att inte ta dom. Jag har massor hemma så det kliar lite i fingrarna att trots det ta dom...
Nu har alltså den långa väntan börjat. Mycket står på spel nu känner jag. Skulle det bli ett minus nu så har vi ingen reservplan, alltså inga fler frysta embryon. Det är oerhört skrämmande!!
Jag tänker inte så mycket på att det faktiskt kan bli tvillingar. Jag hoppas på ett plus och skulle det visa sig att båda fastnat så är ju det ett mirakel! En stor bonus! Samtidigt kan jag bli jätterädd när jag tänker att jag i höst skulle kunna vara tvillingmamma. Herregud, hur ska jag klarar det??
Testdag är den 9 februari. Exakt fem månader efter att jag testade plus med Snöis. Oh, vad jag hoppas på ett plus.
Man måste våga tro!
Jag känner mig lite småtrött idag efter gårdagens roadtripp! 14 timmar var vi igår på resande fot, men vad gör man inte för att få barn.
När vi kom till kliniken igår eftermiddag kände jag mig ganska lugn, men när läkaren kommer och börjar med "det första embryot vi tinade upp dog, den andra har en cell spruckit på.." så tänkte jag att detta aldrig kommer gå vägen. Han fortsätter med "det tredje och sista har klarat upptiningen perfekt". Då kunde jag andas ut lite samtidigt som jag med en gång tänkte att frysen nu är tom!
Han för sedan en diskussion om att sätta in både det trecelliga och naturligtvis det fyrcelliga perfekta embryot. Det trecelliga kan klarar sig och det är då dumt att kasta det. Han säger också att risken (jag tänker chansen) för tvillingar är cirka 10 % med de båda embryona. Jag och M tittar på varandra och nästan i kör säger vi att vi naturligtvis vill ha tillbaka båda.
Tillsammans med läkaren går vi in i operationsrummet och på tv-skärmen visar embryologen våra två små liv. Det ena ser precis ut som embryon som man ser på bilder - perfekt fyrcelligt. Den andra ser vi att en cell är lite mörkare och det är den cellen som är död. M säger sedan att han tyckte att den trecelliga embryot såg ut som Super Mario Bros kompis Toad. Den döda cellen tyckte han såg ut som mössan på Toad.
Det är så otroligt häftigt att se embryona på tv-skärmen. Jag försökte nu att ta in varje sekund jag såg dom på skärmen. På tv-skärmen såg vi också när embryologen sugen upp våra små för att sedan kunna ut med dom till läkaren som sätter dom på plats i livmodern. På ultraljudsskärmen visar han sedan den lilla prick där embryona nu finns.
Eftersom jag gjort allt detta i ostimulerad cykel så tyckte inte läkaren att jag behöver använda Crinone för eftersom jag haft en egen ägglossning så ska kroppen själv producera det. Det känns lite läskigt att inte ta dom. Jag har massor hemma så det kliar lite i fingrarna att trots det ta dom...
Nu har alltså den långa väntan börjat. Mycket står på spel nu känner jag. Skulle det bli ett minus nu så har vi ingen reservplan, alltså inga fler frysta embryon. Det är oerhört skrämmande!!
Jag tänker inte så mycket på att det faktiskt kan bli tvillingar. Jag hoppas på ett plus och skulle det visa sig att båda fastnat så är ju det ett mirakel! En stor bonus! Samtidigt kan jag bli jätterädd när jag tänker att jag i höst skulle kunna vara tvillingmamma. Herregud, hur ska jag klarar det??
Testdag är den 9 februari. Exakt fem månader efter att jag testade plus med Snöis. Oh, vad jag hoppas på ett plus.
Man måste våga tro!
torsdag 26 januari 2012
Nu är jag gravid
I alla fall tills motsatsen bevisas. Dessutom är jag nu gravid med tvillingar!!
De hade tyvärr fått tina alla tre embryona, ett hade dött helt. Det andra hade en cell gått sönder på. Därför tinade de även det sista och det var fortfarande toppkvalitet på.
Vi fick välja om vi ville ha dessa två eller bara ett.
Naturligtvis valde vi båda!
Nu ska vi fyra hälsa på våra vänner J och M.
On the road again
Som vanligt har Storken första parkett, annars blir han åksjuk och jag vill inte torka storkkräk i bilen...
Klockan 14.15 i eftermiddag är det återföring!
onsdag 25 januari 2012
Ska vi inte åka snart?
Storken är nu peppad och lagom vältränad, utan att för den delen ha blivit övertränad...
Han sitter nu i hallen och väntar på att vi ska åka!
Ofokuserad och fokuserad
Idag sa jag till min chef att jag måste ha semester i morgon och du får inte säga nej. När jag berättade vad jag ska göra så var det ju naturligtvis inget snack om saken.
I övrigt känner jag mig väldigt ofokuserad på jobbet idag eftersom hela mitt fokus är inriktat på det som händer i morgon.
Mardrömmen skulle ju dock vara att inget av embryona klarar upptiningen...
Galen eller knäpp?
Kalla mig galen, knäpp, tokig, mentalt störd eller bara hoppfull när jag redan kollat upp när beräknad förlossning kommer bli ifall Hoppet fastnar och sitter kvar.
15 oktober är datumet.
tisdag 24 januari 2012
Skönt att prata av sig lite
Idag har vi varit hos kuratorn igen. Det kändes som det var länge sen sist, tror det kan ha varit tre veckor var hos henne senast.
Hon började med och fråga hur vi mådde och svaret från mig blev "att idag är det bra, men de senaste två veckorna har varit jobbiga och de två kommande veckorna efter torsdag kommer vara jobbiga". Hon såg lite frågande ut innan jag hann förklara vad jag menade...
Idag blev det mycket prat om den kommande återföringen och de kommande två tortyrveckorna. Hon frågade hur vi tidigare tagit oss igenom ruvarveckorna och varken jag eller M hade något bra svar på det. Vi har ju klarat av 10 veckor av ruvartid hittills. Ibland nära nervsammanbrott, men det har ju ändå gått...Den andra ruvarveckan är ju alltid värst. Då kan ju något hända vilken sekund som helst.
Vi pratade också en hel del om att jag valt att just nu rata Facebook och hur nöjd jag känner mig med det beslutet. Jag trodde att jag skulle känna ett behov av att gå in på Facebook, men det har jag verkligen inte... Jag har bloggen och den ger mig så mycket mera än vad Facebook gör. Ni, mina läsare, känns som mina vänner mer än vissa jag har som vänner på Facebook.
Återigen pratade vi om de förbjudna känslor jag ibland, eller ganska ofta, har. De där känslorna av bitterhet, avundsjuka och missunsamhet mot de som blivit gravid. Jag tillåter mig att ha dessa känslor och skäms inte över dom. De får finnas där!
Vi bokade in en ny tid om tre veckor. "Då hoppas jag att jag kommer hit som gravid" sa jag då.
Har under dagen fått några frågor från er läsare. Den ena var varför man bara sätter in ett embryo. Här finns det svaret.
Fick även en fråga om vad AHA är för någonting. Här finns det svaret
Hon började med och fråga hur vi mådde och svaret från mig blev "att idag är det bra, men de senaste två veckorna har varit jobbiga och de två kommande veckorna efter torsdag kommer vara jobbiga". Hon såg lite frågande ut innan jag hann förklara vad jag menade...
Idag blev det mycket prat om den kommande återföringen och de kommande två tortyrveckorna. Hon frågade hur vi tidigare tagit oss igenom ruvarveckorna och varken jag eller M hade något bra svar på det. Vi har ju klarat av 10 veckor av ruvartid hittills. Ibland nära nervsammanbrott, men det har ju ändå gått...Den andra ruvarveckan är ju alltid värst. Då kan ju något hända vilken sekund som helst.
Vi pratade också en hel del om att jag valt att just nu rata Facebook och hur nöjd jag känner mig med det beslutet. Jag trodde att jag skulle känna ett behov av att gå in på Facebook, men det har jag verkligen inte... Jag har bloggen och den ger mig så mycket mera än vad Facebook gör. Ni, mina läsare, känns som mina vänner mer än vissa jag har som vänner på Facebook.
Återigen pratade vi om de förbjudna känslor jag ibland, eller ganska ofta, har. De där känslorna av bitterhet, avundsjuka och missunsamhet mot de som blivit gravid. Jag tillåter mig att ha dessa känslor och skäms inte över dom. De får finnas där!
Vi bokade in en ny tid om tre veckor. "Då hoppas jag att jag kommer hit som gravid" sa jag då.
Har under dagen fått några frågor från er läsare. Den ena var varför man bara sätter in ett embryo. Här finns det svaret.
Fick även en fråga om vad AHA är för någonting. Här finns det svaret
Hoppet - Nu kommer vi
Har nu pratat med kliniken i Göteborg och vi ska vara där på torsdag klockan 14.15. Den läkare som kommer göra återförandet är den läkare vi haft de två senaste gångerna vid ET. Han har ju lyckats göra mig gravid dom två gångerna så han måste väl lyckas en gång till. Jag har även uttryckt önskemål om att de även den här gången ska göra AHA så det hoppas jag att de gör.
Nu går Storkens hårdträning in i en intensiv fas. Idag när jag är ledig manar jag på honom hela tiden ;-)
Hoppet - På torsdag kommer vi och hämtar dig!
Nu går Storkens hårdträning in i en intensiv fas. Idag när jag är ledig manar jag på honom hela tiden ;-)
Hoppet - På torsdag kommer vi och hämtar dig!
Kanske tur
Hade jag till 100% lyssnat på sjukvården hade jag antagligen missa utslaget på ägglossningstestet. Båda klinikerna sa att jag skulle testa en gång per dag och då på morgonen.
För skojs skull testade jag i morse också och då fanns inte den glada gubben kvar. Igår morse var det ju också negativ, men halv fem igår eftermiddag fanns den glada gubben där.
Det är kanske tur att man inte alltid litar helt och hållet på sjukvården utan gör lite som man vill...
För skojs skull testade jag i morse också och då fanns inte den glada gubben kvar. Igår morse var det ju också negativ, men halv fem igår eftermiddag fanns den glada gubben där.
Det är kanske tur att man inte alltid litar helt och hållet på sjukvården utan gör lite som man vill...
Utmaning
Fick en utmaning från Intenzimo.
Vad gjorde du för tio år sedan?
Då bodde jag tillsammans med mannen och katten i Göteborg och pluggade tredje terminen på arbetsterapeutprogrammet. Jag trivdes bra i vår lilla tvåa som egentligen var alldeles för dyr för en student och en arbetslös...
Vad gjorde du för ett år sedan?
Gick som på nålar. Var då ruvare på min fjärde ivf-behandling. Ni som följt bloggen vet att det en vecka senare blev ett plus - Dutt fanns i magen!
Fem snacks du gillar?
Chips
Jordnötsringar
Lösgodis (kanske inte klassas som snacks?)
Jordnötter
Frukt
Fem sånger du kan hela texten till?
Bara fem!! Jag kan i stort sätt texten på alla låtar av Kent, Håkan Hellström och Olle Ljungstöm. Nörd? Ja, antagligen!!
Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
Resa tillbaka till Maldiverna. Helt underbart ställe.
Tråkigt, men betala av hus- och studielån
Skänka pengar till välgörande ändamål
Bara njuta
Inte bekymra mig om att barnlösheten kostar väldigt mycket pengar med bland annat behandlingar.
Fem dåliga vanor
Jag är dålig på att säga ifrån när någon trampar mig på tårna.
Har allt för ofta en negativ inställning till saker och ting.
Äter alldeles för mycket sötsaker.
Tränar för lite.
Borde vara med social.
Fem saker du gillar att göra
Blogga
Jobba i trädgården
Vara ute i naturen
Sjunga i kör
Vara hemma
Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa
Foppatofflor
One piece-overall
Kläder som är fula trots att det är modern.
Fem favoritleksaker
Min telefon
Datorn
Trädgården (är det en leksak?)
Kameran
Tio personer jag vill se göra den här utmaningen
De som vill får ta utmaningen!
Vad gjorde du för tio år sedan?
Då bodde jag tillsammans med mannen och katten i Göteborg och pluggade tredje terminen på arbetsterapeutprogrammet. Jag trivdes bra i vår lilla tvåa som egentligen var alldeles för dyr för en student och en arbetslös...
Vad gjorde du för ett år sedan?
Gick som på nålar. Var då ruvare på min fjärde ivf-behandling. Ni som följt bloggen vet att det en vecka senare blev ett plus - Dutt fanns i magen!
Fem snacks du gillar?
Chips
Jordnötsringar
Lösgodis (kanske inte klassas som snacks?)
Jordnötter
Frukt
Fem sånger du kan hela texten till?
Bara fem!! Jag kan i stort sätt texten på alla låtar av Kent, Håkan Hellström och Olle Ljungstöm. Nörd? Ja, antagligen!!
Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
Resa tillbaka till Maldiverna. Helt underbart ställe.
Tråkigt, men betala av hus- och studielån
Skänka pengar till välgörande ändamål
Bara njuta
Inte bekymra mig om att barnlösheten kostar väldigt mycket pengar med bland annat behandlingar.
Fem dåliga vanor
Jag är dålig på att säga ifrån när någon trampar mig på tårna.
Har allt för ofta en negativ inställning till saker och ting.
Äter alldeles för mycket sötsaker.
Tränar för lite.
Borde vara med social.
Fem saker du gillar att göra
Blogga
Jobba i trädgården
Vara ute i naturen
Sjunga i kör
Vara hemma
Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa
Foppatofflor
One piece-overall
Kläder som är fula trots att det är modern.
Fem favoritleksaker
Min telefon
Datorn
Trädgården (är det en leksak?)
Kameran
Tio personer jag vill se göra den här utmaningen
De som vill får ta utmaningen!
måndag 23 januari 2012
Behövs plan B?
Redan tjugo över sju var jag hos läkaren i morse för kontroll.
Ägglossningstestet på morgonen var fortfarande negativt.
Läkaren kunde se att slemhinnan vuxit och var nu nio mm och en äggblåsa var 18 mm. Jag ska fortsätta att ägglossningstesta några dagar till.
Ifall det inte blir någon ägglossning den här månaden har vi nu planerat en plan B också och det är ett FET i stimulerad cykel då jag tar tabletter för att bygga upp en slemhinna.
Jag hoppas att plan B inte kommer att behövas!
söndag 22 januari 2012
Starkare och starkare
De billiga ägglossningstesterna blir starkare och starkare. Det jag nu tog var starkare än det i morse.
Dock ger fortfarande inte Clearblues test något utslag. Jag tog ett sånt också nu när jag tyckte att det billiga testet var starkare.
I morgon är det dags för ultraljud igen så då får vi veta hur fortsättningen ser ut. Innan dess kommer jag ta ett till test, i morgonbitti.
Dock ger fortfarande inte Clearblues test något utslag. Jag tog ett sånt också nu när jag tyckte att det billiga testet var starkare.
I morgon är det dags för ultraljud igen så då får vi veta hur fortsättningen ser ut. Innan dess kommer jag ta ett till test, i morgonbitti.
Inte värt det
Att gråta sig till sömn av något som man läst på Facebook. Nä, det är inte Facebook värt.
Nu raderas facebookappen från telefonen så slipper jag att konfronteras med alla de lyckliga händelser som alla människor förutom jag genomgår.
Bitter, avundsjuk och missunnsam? Ja kanske det, men det står jag för.
lördag 21 januari 2012
Starkare idag!
Morgonens ägglossningstest var starkare än igårkväll!! Inte fullt utslag än, men förhoppningsvis är det någonting på gång!
fredag 20 januari 2012
Lite vakuum
Jag känner att jag nu hamnat i ett vakuum. Jag kör med ägglossningstest två gånger per dag och än så länge finns det ingen tillstymmelse till streck på de billiga testerna.
Det finns inte så mycket att rapportera. Förhoppningsvis är det lugnet före stormen!
Kommer strecken "smygande" eller kan de bli fullt utslag med en gång? Nån med erfarenhet??
Det finns inte så mycket att rapportera. Förhoppningsvis är det lugnet före stormen!
Kommer strecken "smygande" eller kan de bli fullt utslag med en gång? Nån med erfarenhet??
torsdag 19 januari 2012
Börjat testa igen
Vid tisdagens läkarbesök tyckte läkaren att jag inte behövde ägglossningstesta förrän på lördag. Jag tyckte det kändes lite långt fram så jag tog ett uppehåll igår, men idag när jag kom hem tog jag ett test.Utan utslag.
Inför denna cykel hade jag handlat hem Clearblues tester, men i tisdags beställde jag även några billigare stickor från nätet. Dom kommer jag använda tills jag få antydan till stegring. Då tar jag fram Clearblue-testerna. Min tanke är nu att testa två gånger om dagen och förhoppningsvis får stegring i helgen och att vi får ta en roadtrip på 70 mil tur och retur på en dag någon gång i början av nästa vecka för att hämta hem vårt blivande barn.
Man måste våga tro!
Inför denna cykel hade jag handlat hem Clearblues tester, men i tisdags beställde jag även några billigare stickor från nätet. Dom kommer jag använda tills jag få antydan till stegring. Då tar jag fram Clearblue-testerna. Min tanke är nu att testa två gånger om dagen och förhoppningsvis får stegring i helgen och att vi får ta en roadtrip på 70 mil tur och retur på en dag någon gång i början av nästa vecka för att hämta hem vårt blivande barn.
Man måste våga tro!
Det syns visst
Idag på jobbet var det två av personalen på kort tid som undrade hur jag mådde.
Jag kände då med en gång att jag inte mådde så bra som jag trodde och ögonen tåras.
"Ja, jag såg det på dig" sa båda då.
Herregud, börjar jag se så sliten ut så att folk runt omkring mig ser att jag mår dåligt bara av att titta på mig.
Dags att skärpa till sig? Eller kanske sminka mig lite mera...
onsdag 18 januari 2012
Fågelskådning
Sedan i början av november har jag matat småfåglarna i trädgården och jag kan ibland sitta långa stunder och kolla vilka olika arter som kommer och äter av min mat. Menyn bestär av solrosfrön, havrekross, jordnötter talgbollar och ibland även havregryn riven ost och äpplen.Sedan tidigare har jag haft hackspett på besök. Idag har jag haft besök av cirka 20 sidensvansar och två domherrar. Dessutom en rödhake, men han har kommit fram varje dag den senaste veckan. För några veckor sedan hade jag dessutom ett gäng stjärmesar på besök.
På väg
Efter gårdagens svacka är jag sakta med säkert på väg uppåt igen.
Det är verkligen en berg och dalbana allt det här. Jag tror att jag reagerade extra starkt igår eftersom det också var Dutts åttamånadersdag. Jag räknar fortfarande hans månadsdagar och kommer antagligen att göra det ett tag till.
I morse testade jag inte ägglossning allt efter rådet från läkaren. Hon tyckte inte att jag skulle behöva börja testa förrän på lördag, men jag börjar kanske i morgon eller på fredag igen. Trots att äggblåsorna var små igår vill jag ju inte riskera att missa ett eventuellt utslag.
Det måste gå! Det är den meningen jag har i huvudet just nu. Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå!
Tack alla kära vänner för alla kommentarer som jag fick under gårdagen!
Det är verkligen en berg och dalbana allt det här. Jag tror att jag reagerade extra starkt igår eftersom det också var Dutts åttamånadersdag. Jag räknar fortfarande hans månadsdagar och kommer antagligen att göra det ett tag till.
I morse testade jag inte ägglossning allt efter rådet från läkaren. Hon tyckte inte att jag skulle behöva börja testa förrän på lördag, men jag börjar kanske i morgon eller på fredag igen. Trots att äggblåsorna var små igår vill jag ju inte riskera att missa ett eventuellt utslag.
Det måste gå! Det är den meningen jag har i huvudet just nu. Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå! Det måste gå!
Tack alla kära vänner för alla kommentarer som jag fick under gårdagen!
tisdag 17 januari 2012
Vad är det med mig?
Sedan jag kom hem från ultraljudet idag har jag känt mig oerhört besviken, ledsen och håglös. När jag kom hem åt jag lite lunch och sedan kröp jag ner i den obäddade sängen och grät.
Jag vet att ingenting är kört än, men jag tror heller inte på att jag, som läkaren säger, kommer ha ägglossning så sent som på dag 16-17. Det känns som om det inte stämmer...
Jag riktar in mig på att det inte blir något FET den här månaden och att vi då får VÄNTA till nästa månad och då ska jag kräva en stimulerat FET för min kropp kan man ju uppenbarligen inte lita på.
Om det inte blir ägglossning den här månaden så har vi ju inte förlorat något, förutom tid och 2000 kronor i läkarbesökskostnader då våra kära embryon ligger i tryggt förvar i frysen tills det är konstaterat att ägglossning kommer ske. Ändå känner jag mig så snuvad och jag känner mig så stressad över att tiden bara går och går, medan jag står kvar och stampar på samma plats som jag gjort så länge nu.
Jag borde inte ens varit på nåt jävla läkarbesök idag. Jag borde ha varit föräldraledig eller åtminstone gravid i vecka 24 (eller nåt sånt). Det gör mig så trött att ingenting någonsin kan gå min väg.
Idag är det åtta månader sedan Dutt kom och jag har inte ens orkat gå till kyrkogården och tända ett ljus trots att det bara är sju minuters promenad hemifrån.
Jag vill bara gråta idag.
Jag vet att ingenting är kört än, men jag tror heller inte på att jag, som läkaren säger, kommer ha ägglossning så sent som på dag 16-17. Det känns som om det inte stämmer...
Jag riktar in mig på att det inte blir något FET den här månaden och att vi då får VÄNTA till nästa månad och då ska jag kräva en stimulerat FET för min kropp kan man ju uppenbarligen inte lita på.
Om det inte blir ägglossning den här månaden så har vi ju inte förlorat något, förutom tid och 2000 kronor i läkarbesökskostnader då våra kära embryon ligger i tryggt förvar i frysen tills det är konstaterat att ägglossning kommer ske. Ändå känner jag mig så snuvad och jag känner mig så stressad över att tiden bara går och går, medan jag står kvar och stampar på samma plats som jag gjort så länge nu.
Jag borde inte ens varit på nåt jävla läkarbesök idag. Jag borde ha varit föräldraledig eller åtminstone gravid i vecka 24 (eller nåt sånt). Det gör mig så trött att ingenting någonsin kan gå min väg.
Idag är det åtta månader sedan Dutt kom och jag har inte ens orkat gå till kyrkogården och tända ett ljus trots att det bara är sju minuters promenad hemifrån.
Jag vill bara gråta idag.
Många dagar kvar
Äggkollen är avklarad. Läkaren hittade två äggblåsor som var 8 mm stora på höger sida. Slemhinnan var 7 mm och inte tresiktad än, som den ska vara vid ägglossning.
Hon gissade på ägglossningsutslag till helgen så nu lägger jag undan stickorna några dagar.
Nytt återbesök blir på måndag för att se om det hänt något.
Vet inte riktigt hur jag känner mig. Besviken tror jag, men samtidigt fanns det ju till och med två äggblåsor.
Det är "bara" att vänta och se helt enkelt...
Ägg på gång?
Om 40 minuter är det dags att få veta om det finns något ägg på tillväxt.
Hoppas, hoppas.
Tiden går men minnet består
Idag är det åtta månader sedan Dutt kom till världen.
Tiden går, men minnet kommer alltid att finnas där. Ibland gör det ont. Ibland gör det mindre ont och ibland gör det mer ont.
Oh, vad jag önskar att jag snart kan ge honom en lillebror eller lillasyster.
Tiden går, men minnet kommer alltid att finnas där. Ibland gör det ont. Ibland gör det mindre ont och ibland gör det mer ont.
Oh, vad jag önskar att jag snart kan ge honom en lillebror eller lillasyster.
måndag 16 januari 2012
Trallat lite ikväll
Ikväll för det första körövningen för terminen. Idag har jag varit extremt trött men jag tog mig i alla fall iväg till övningen.
Temat på sångerna vi övade på idag var kärlek. En sång hade så oerhört fin text så jag måste delge den här nedan.
Temat på sångerna vi övade på idag var kärlek. En sång hade så oerhört fin text så jag måste delge den här nedan.
Nattsömnen är borta
Den senaste veckan har det varit omöjligt att somna om kvällarna. Jag kan vara hur trött som helst när jag sitter i soffan, men sedan när jag lägger mig i sängen så blir jag pigg. Eller pigg är jag kanske inte, men somnar gör jag inte.
I natt var nog det jobbigaste natten på länge. Släckte lampan vid halv elva. När mannen kommer hem från jobbet vid halv ett har jag fortfarande inte somnat... Jag går då upp en sväng och dricker lite mjölk och försöker sedan somna om. Jag tror att klockan är halv två när jag sista gången tittar på klockan.
Tror ni att jag är trött just nu? Svaret är ja!
Kanske ska jag ikväll testa Bedtime-te. Använde det ett tag förra året tror jag. Jag vet dock inte om det hjälpte för insomningen, men det kan ju aldrig skada.
I natt var nog det jobbigaste natten på länge. Släckte lampan vid halv elva. När mannen kommer hem från jobbet vid halv ett har jag fortfarande inte somnat... Jag går då upp en sväng och dricker lite mjölk och försöker sedan somna om. Jag tror att klockan är halv två när jag sista gången tittar på klockan.
Tror ni att jag är trött just nu? Svaret är ja!
Kanske ska jag ikväll testa Bedtime-te. Använde det ett tag förra året tror jag. Jag vet dock inte om det hjälpte för insomningen, men det kan ju aldrig skada.
Den första gång jag såg dig
 |
| Detta är inte Dutt. Bilden tagen från www.fertilitetscentrum.se |
Han var då ett perfekt litet embryo. Tänk om allt hade fortsatt lika perfekt...
söndag 15 januari 2012
Humöret
Den där tävlingen i mitt huvud fortsätter. De senaste dagarna har de negativa och oroliga tankarna haft övertaget. Jag känner mig just nu trött, oengagerad och låg.
Kanske för att jag just nu känner att jag befinner mig i ett vakkum. Jag vet inte om det blir någon återföring den här månaden eller om vi måste vänta en månad till. Jag hatar att vänta!
Jag hoppas att ultraljudet på tisdag visar att det finns en äggblåsa som är på gång och att slemhinnan också är på tillväxt. Jag vill så gärna åka till Göteborg och hämta hem ett embryo.
Kanske för att jag just nu känner att jag befinner mig i ett vakkum. Jag vet inte om det blir någon återföring den här månaden eller om vi måste vänta en månad till. Jag hatar att vänta!
Jag hoppas att ultraljudet på tisdag visar att det finns en äggblåsa som är på gång och att slemhinnan också är på tillväxt. Jag vill så gärna åka till Göteborg och hämta hem ett embryo.
lördag 14 januari 2012
Vad tror ni?
Jag kommer att börja testa med ägglossningstest i morgon och jag blir helt snurrig på vilka tider som är bäst.
Tiderna måste ju passa in i det vanliga livet också.
Så vad tror ni om att testa klockan 13.00 och sedan vid klockan 19.30. Kan det bli bra?
Nr 1300
Inlägg nummer 1300!! Helt galet ju...
I dag slängde vi ut det sista av julen. Den barrande granen.
 |
| 18 december 2011 |
 |
| 14 januari 2012 |
fredag 13 januari 2012
Detta med test
Nu behöver jag hjälp av er kära läsare.
På vilken cykeldag ska man börja med ägglosnningstest? Sjuksköterskan på kliniken sa att jag skulle börja på dag 8, vilket jag tycker känns väldigt tidigt eller? Min cykel är inte regelbunden utan brukar variera från 24 till 30 dagar. Vanligast är dock runt 26-27 dagar. Cykeln som resulterade i mens nu var 28 dagar.
Sedan är det detta med tid. Vilken/vilka tider på dygnet har ni testat. Jag har väl bestämt att jag kommer testa två gånger per dag, men vilka klockslag??
Hoppas att ni vill dela med er.
På vilken cykeldag ska man börja med ägglosnningstest? Sjuksköterskan på kliniken sa att jag skulle börja på dag 8, vilket jag tycker känns väldigt tidigt eller? Min cykel är inte regelbunden utan brukar variera från 24 till 30 dagar. Vanligast är dock runt 26-27 dagar. Cykeln som resulterade i mens nu var 28 dagar.
Sedan är det detta med tid. Vilken/vilka tider på dygnet har ni testat. Jag har väl bestämt att jag kommer testa två gånger per dag, men vilka klockslag??
Hoppas att ni vill dela med er.
Packat ner lite hopp
Idag är det tjugondag-knut och jag är så traditionsenlig så att först nu har tomtarna och adventsljusstakarna fått hoppa ner i sina kartonger igen.
Jag passade på att samtidigt packa ner lite hopp i kartongerna.
Hopp om att när kartongerna ska fram nästa gång så är vi tre i familjen.
Jag passade på att samtidigt packa ner lite hopp i kartongerna.
Hopp om att när kartongerna ska fram nästa gång så är vi tre i familjen.
Det här med adoption. Igen
Jag fick en kommentar från Nina där hon undrar varför jag är så negativ inställd till adoption.
Jag har skrivit om detta i ett antal inlägg som jag nu inte orkar leta upp.
Jag har aldrig sagt att jag är negativ inställd till adoption. Bara att jag just nu absolut inte är redo för det och kan inte se mig som någon som går in i den processen. Just nu!
Anledningarna till det är många. Bland annat:
Nina frågar också "Skäms man om man Inte får ett eget biologisk barn, av samma kött och blod? Som liknar en själv eller ens partner/farmor/moster?" Jag skäms inte överhuvudtaget över det längre. Dessutom har jag faktiskt ett barn, men som tyvärr inte fick leva, så jag vet att jag faktiskt kan få biologiska barn.
Nina frågar ytterligare "Om man adopterar är man garanterad ett levande barn och är inte det vad ni egentligen helst av allt vill ha? Spelar det då någon roll vems livmoder det har legat i, ni formar ju barnet, lär vad som är rätt och fel. Ni lär en individ vad livet går ut på. Ni är ju dennes föräldrar oavsett utseendet sinsemellan. Att vara förälder är väl mer än att bara få ett barn?"
Just nu spelar det roll i vilken livmoder mitt barn legat. Inte just för att jag vill att mitt barn ska ha mina gener utan för jag känner så stark att jag vill uppleva en graviditet. En lyckad graviditet. Jag har trots allt varit så nära så jag kan inte just nu släppa taget om att få uppleva det igen.
Oavsett gener så naturligtvis formar man sitt barn, biologiskt eller adopterat, till den man vill att barnet ska bli.
Jag beundrar dom som bestämmer sig för att "lägga ner" sina egna försök och satsar på adoption. Jag kan inte se mig göra det. Än.
Det får vara så. Kanske kommer jag till en punkt då jag säger stopp till fler försök och går vidare till adoption. Den som lever får se, men jag hoppas framför allt att den får se en lyckad graviditet.
Jag har skrivit om detta i ett antal inlägg som jag nu inte orkar leta upp.
Jag har aldrig sagt att jag är negativ inställd till adoption. Bara att jag just nu absolut inte är redo för det och kan inte se mig som någon som går in i den processen. Just nu!
Anledningarna till det är många. Bland annat:
- Jag vet att jag kan bli gravid och förhoppningsvis kan bli det igen och lyckas gå en hel graviditet. Hade det varit så att jag efter alla dess ivf-behandlingar aldrig sett ett plus skulle jag nog vara närmare beslutet om adoption.
- Visst det är barngaranti vid adoption, men många länder (nästan alla) kräver att man är fullt frisk, vilket jag långt ifrån är. Därmed kan väntetiden för oss bli längre än normalt.
- Kostnaden skrämmer också. Vi har lagt ut mycket pengar på våra ivf:er också, men långt ifrån så mycket som en adoption kostar.
- Jag vill försöka att få bära mitt egna barn och få den där lilla bebisen som jag länge längtat efter.
- Jag har fortfarande hoppet om att vi ska lyckas få ett biologiskt barn så därför försöker att jag tänka så lite som möjligt på adoption, men ibland kommer de tankarna ändå.
Nina frågar också "Skäms man om man Inte får ett eget biologisk barn, av samma kött och blod? Som liknar en själv eller ens partner/farmor/moster?" Jag skäms inte överhuvudtaget över det längre. Dessutom har jag faktiskt ett barn, men som tyvärr inte fick leva, så jag vet att jag faktiskt kan få biologiska barn.
Nina frågar ytterligare "Om man adopterar är man garanterad ett levande barn och är inte det vad ni egentligen helst av allt vill ha? Spelar det då någon roll vems livmoder det har legat i, ni formar ju barnet, lär vad som är rätt och fel. Ni lär en individ vad livet går ut på. Ni är ju dennes föräldrar oavsett utseendet sinsemellan. Att vara förälder är väl mer än att bara få ett barn?"
Just nu spelar det roll i vilken livmoder mitt barn legat. Inte just för att jag vill att mitt barn ska ha mina gener utan för jag känner så stark att jag vill uppleva en graviditet. En lyckad graviditet. Jag har trots allt varit så nära så jag kan inte just nu släppa taget om att få uppleva det igen.
Oavsett gener så naturligtvis formar man sitt barn, biologiskt eller adopterat, till den man vill att barnet ska bli.
Jag beundrar dom som bestämmer sig för att "lägga ner" sina egna försök och satsar på adoption. Jag kan inte se mig göra det. Än.
Det får vara så. Kanske kommer jag till en punkt då jag säger stopp till fler försök och går vidare till adoption. Den som lever får se, men jag hoppas framför allt att den får se en lyckad graviditet.
torsdag 12 januari 2012
Rädd
Som vanligt kunde jag inte somna igårkväll. Tankarna började vandra och igår valde jag att ta fram telefonen och skriva ner det som for omkring i huvudet. Det har ju kuratorn rekommenderat att jag ska göra.
Efter att ha skrivit ner de mesta tankarna kunde jag efter en stund somna.
Detta var det jag skrev i mörkert igårkväll:
"Tankar den 11 januari kl 23.08. Kvällens känsla är rädsla. Nästintill skräck. Rädd för att aldrig bli gravid igen. Det är en stor skräck. Samtidigt är det en stor rädsla för att bli gravid igen då jag nu vet hur mycket som kan sker och hur många hinder som måste passeras för att graviditeten ska gå hela vägen. 40 veckor är en hel evighet. Rädsla för att alla runt omkring ska bli gravida före mig. Att jag ska bli ensam kvar i min barnlöshet. Rädd för att bli tvungen att ta beslutet om adoption. Jag vill verkligen inte behöva ta det beslutet."
Efter att ha skrivit ner de mesta tankarna kunde jag efter en stund somna.
Detta var det jag skrev i mörkert igårkväll:
"Tankar den 11 januari kl 23.08. Kvällens känsla är rädsla. Nästintill skräck. Rädd för att aldrig bli gravid igen. Det är en stor skräck. Samtidigt är det en stor rädsla för att bli gravid igen då jag nu vet hur mycket som kan sker och hur många hinder som måste passeras för att graviditeten ska gå hela vägen. 40 veckor är en hel evighet. Rädsla för att alla runt omkring ska bli gravida före mig. Att jag ska bli ensam kvar i min barnlöshet. Rädd för att bli tvungen att ta beslutet om adoption. Jag vill verkligen inte behöva ta det beslutet."
onsdag 11 januari 2012
Dutt - mitt barn
Den senaste veckan har jag haft otroligt svårt att somna. Jag kan vara jättetrött när jag går och lägger mig men när lampan släcks så blir jag pigg. I sängen i mörkret börjar då tankarna vandra.
Igår började jag tänka på Dutt. Jag har mina ritualer när det gäller honom. Jag är hos honom på kyrkogården cirka fem gånger i veckan, vi har hans minnesbord i vardagsrummet där det alltid brinner minst ett ljus om kvällarna och jag säger alltid godnatt till honom där innan jag går och lägger mig.
Trots alla dessa ritualer blir det lätt lite abstrakt alltihopa. Igår högg det till i hjärtat och tårarna kom när jag kom på att detta inte bara är någon abstrakt. Dutt är vårt barn. Ett barn som borde ha levt med oss här och nu. Han är inte en abstrakt ultraljudsbild eller ett namn på en plankett på kyrkogården. Han är en lite bebis som vi har hållit i våra händer. Vår bebis. Vårt efterlängtade barn.
Jag får inte glömma att Dutt faktiskt är konkret. Jag tittar väldigt sällan på de foton som barnmorskan tog på honom. Det blir ultraljudsbilden från vecka 12 som jag förknippar med honom. Kanske är det dags att ta fram dom där bilderna för att verkligen se att han är han.
Dutt är inte en ultraljudsbild. Han är ett barn. Mitt barn.
Igår började jag tänka på Dutt. Jag har mina ritualer när det gäller honom. Jag är hos honom på kyrkogården cirka fem gånger i veckan, vi har hans minnesbord i vardagsrummet där det alltid brinner minst ett ljus om kvällarna och jag säger alltid godnatt till honom där innan jag går och lägger mig.
Trots alla dessa ritualer blir det lätt lite abstrakt alltihopa. Igår högg det till i hjärtat och tårarna kom när jag kom på att detta inte bara är någon abstrakt. Dutt är vårt barn. Ett barn som borde ha levt med oss här och nu. Han är inte en abstrakt ultraljudsbild eller ett namn på en plankett på kyrkogården. Han är en lite bebis som vi har hållit i våra händer. Vår bebis. Vårt efterlängtade barn.
Jag får inte glömma att Dutt faktiskt är konkret. Jag tittar väldigt sällan på de foton som barnmorskan tog på honom. Det blir ultraljudsbilden från vecka 12 som jag förknippar med honom. Kanske är det dags att ta fram dom där bilderna för att verkligen se att han är han.
Dutt är inte en ultraljudsbild. Han är ett barn. Mitt barn.
tisdag 10 januari 2012
Tankarna tävlar
Det finns två olika sorters tankar i mitt huvud. Dom ljusa positiva som säger att jag kommer få ägglossning om två veckor, ett plus på stickan om fyra veckor och en bebis om 40 veckor.
Sedan finns de svarta, mörka negativa tankarna som säger att trots ägglossning och perfekta embryon som blir det ingen graviditet över huvudtaget eller så blir det missfall igen eller så blir det ett missbildat barn igen.
Dessa två typer av tankar tävlar just nu i min hjärna. Ibland känns det som att de positiva tankarna har övertaget, men i nästa sekund så leder de mörka. Det känns som att de mörka tankarna är starkare och har lättare att få störst plats i min tanke.
Jag vill så gärna att de ljusa tankarna ska vinna den här tävlingen och att de tankarna även ska bli verklighet.
Heja ljusa tankar!!
Sedan finns de svarta, mörka negativa tankarna som säger att trots ägglossning och perfekta embryon som blir det ingen graviditet över huvudtaget eller så blir det missfall igen eller så blir det ett missbildat barn igen.
Dessa två typer av tankar tävlar just nu i min hjärna. Ibland känns det som att de positiva tankarna har övertaget, men i nästa sekund så leder de mörka. Det känns som att de mörka tankarna är starkare och har lättare att få störst plats i min tanke.
Jag vill så gärna att de ljusa tankarna ska vinna den här tävlingen och att de tankarna även ska bli verklighet.
Heja ljusa tankar!!
Den där huvudvärken
Det var nu länge sedan jag här i bloggen klagade över min huvudvärk och jag tänker faktiskt inte göra det nu heller.
Jag sitter just nu hos sjukgymnasten med nålar för elfte gången och jag tror faktiskt att det här hjälpt!
Visst, jag kan ha huvudvärk ibland, men inte i den grad som tidigare.
Jag blir som en annan människa när jag slipper vakna om nätterna med huvudvärk och även slipper den på dagarna.
Kanske är det därför som de senaste dagarnas inlägg har innehållit ord som hopp och tro.
måndag 9 januari 2012
Den kom rejält
Dtt är ju som sagt inte ofta man önskar mens när man är i barngörarträsket, men nu var den välkommen.
Dock hade de kunna komma med lite mindre blod och lite mindre värk. Efter mina båda graviditeter har min mens blivit mer riklig än tidigare. Kanske är det normalt? Jaja, den försvinner väl om några dagar och då är det 100% fokus på att kroppen ska producera en ägglossning så att vi kan hämta hem vårt blivande barn från frysen i Göteborg.
Hämta hem vårt blivande barn... Kanske är jag just nu för optimistisk, men jag måste hoppas och tro att detta ska fungera.
Dock hade de kunna komma med lite mindre blod och lite mindre värk. Efter mina båda graviditeter har min mens blivit mer riklig än tidigare. Kanske är det normalt? Jaja, den försvinner väl om några dagar och då är det 100% fokus på att kroppen ska producera en ägglossning så att vi kan hämta hem vårt blivande barn från frysen i Göteborg.
Hämta hem vårt blivande barn... Kanske är jag just nu för optimistisk, men jag måste hoppas och tro att detta ska fungera.
Behandlingen igång
Nu är vår FET-behandling igång, men det är så konstigt att inte behöva ta några sprutor...
Det första som kommer ske i den här behandlingen är ett ultraljud hos distansläkaren nästa tisdag. Tills dess är det vara väntan. Som vanligt alltså...
På ultraljudet måste det finnas tecken på att en ägglossning ska ske under de närmaste dagarna. Annars blir jag sur. Nu är jag så inställd på att dettta ska funka så det skulle vara ett antiklimak om kroppen inte vill samarbeta med mig.
Om min kropp vill samarbeta så borde en återföring av ett av våra frysta embryon bli i början av vecka 4.
Jag frågade sjuksköterskan om när på dygnet man ska ta ägglossningstestet och hon sa att man ska ta det på morgonen, men efter det jag läst på nätet och era kommentarer så kommer jag nog inte lyda henne... Det blir nog två tester per dag och då ingen direkt på morgonen.
Nu jävlar!
Det första som kommer ske i den här behandlingen är ett ultraljud hos distansläkaren nästa tisdag. Tills dess är det vara väntan. Som vanligt alltså...
På ultraljudet måste det finnas tecken på att en ägglossning ska ske under de närmaste dagarna. Annars blir jag sur. Nu är jag så inställd på att dettta ska funka så det skulle vara ett antiklimak om kroppen inte vill samarbeta med mig.
Om min kropp vill samarbeta så borde en återföring av ett av våra frysta embryon bli i början av vecka 4.
Jag frågade sjuksköterskan om när på dygnet man ska ta ägglossningstestet och hon sa att man ska ta det på morgonen, men efter det jag läst på nätet och era kommentarer så kommer jag nog inte lyda henne... Det blir nog två tester per dag och då ingen direkt på morgonen.
Nu jävlar!
söndag 8 januari 2012
Dag 1 idag eller i morgon - Nu är vi igång!
Idag har mensen kommit igång. Inte riktigt på allvar än, så jag är osäkert på om idag räknas som dag 1 eller det får bli dag 1 i morgon.
Det är väldigt sällan som jag känner mig glad och förväntansfull när jag ser att mensen kommit, men idag kändes det faktiskt så. Nu är vi igång med ny behandling även om det de första 10 dagarna inte kommer hända någonting. På dag 10 ska ett ultraljud bokas in.
Nu jävlar ska här bli ägglossning, äggåterföring, ett positivt graviditetstest, en glassig graviditet (så gott det går) och framför allt ett levande barn.
Hoppet måste finnas!
Det är väldigt sällan som jag känner mig glad och förväntansfull när jag ser att mensen kommit, men idag kändes det faktiskt så. Nu är vi igång med ny behandling även om det de första 10 dagarna inte kommer hända någonting. På dag 10 ska ett ultraljud bokas in.
Nu jävlar ska här bli ägglossning, äggåterföring, ett positivt graviditetstest, en glassig graviditet (så gott det går) och framför allt ett levande barn.
Hoppet måste finnas!
Bättre sent än aldrig
Vi flyttade in i vårt hus i slutet av mars förra året och i fredag packade vi äntligen upp de två sista flyttkartongerna!! Bättre sent än aldrig...
Hoppets sovrum är ju just nu möblerat som gästrum och där satte vi även upp några tavlor i fredags. Sedan har vi ytterligare ett rum (gästrum när hoppets rum blir barnrum) som fortfarande är helt tomt. Dit ska vi köpa en bäddsoffa och soffbord och någon slags vägghylla. Det börjar kännas lite tråkigt att efter snart ett år i huset fortfarande ha ett omöblerat rum. Ett besök på Ikea får det bli framöver.
Det som också fortfarande saknas är gardiner. Jag har massor av gardiner som i färg skulle passa, men de måste kortas för att passa i fönstren så det har jag inte orkat med än...
Hoppets sovrum är ju just nu möblerat som gästrum och där satte vi även upp några tavlor i fredags. Sedan har vi ytterligare ett rum (gästrum när hoppets rum blir barnrum) som fortfarande är helt tomt. Dit ska vi köpa en bäddsoffa och soffbord och någon slags vägghylla. Det börjar kännas lite tråkigt att efter snart ett år i huset fortfarande ha ett omöblerat rum. Ett besök på Ikea får det bli framöver.
Det som också fortfarande saknas är gardiner. Jag har massor av gardiner som i färg skulle passa, men de måste kortas för att passa i fönstren så det har jag inte orkat med än...
lördag 7 januari 2012
11 år
Idag är det 11 år sedan min lilla mamma dog i cancer alldeles för ung. Hon blev bara 57 år. Då, år 2001 var jag en ung tjej på 22 år som aldrig tidigare ens tänkt tanken på att min mamma helt plötsligt skulle vara bort. Det hade inte funnits i min tankevärld. Hon skulle ju alltid finnas där.
Så blev det alltså inte och idag har det som sagt gått 11 år. Det känns som en hel evighet och 11 år är ju en lång tid.
Det senaste året har mamma kommit i skymundan. All min kraft och sorg har gått åt till Dutt och Snöis. Förut var det alltid vid mammas fotografi det brann ett ljus. Nu är det vid Dutt. Jag hoppas att hon förstår det.
Jag kan inte låta bli att undra hur hon hade tyckt och känt inför allt det som hänt mig det senaste året. Hur skulle hon ha reagerat när jag glad ringde och berättade att jag var gravid? Hur hade hon reagerat när jag ledsen ringer och berättar att Dutt inte kommer att överleva? Jag kan bara gissa och tänka mig in i den situationen.
Exakt när detta inlägg publiceras (bra med tidsinställda inlägg), klockan 14.30 är vi på kyrkogården för att tända ljus och lägga ner en blombukett.
Det var alltså exakt klockan 14.30 den 7 januari 2001 som min lilla mamma tog sitt sista andetag.
Så blev det alltså inte och idag har det som sagt gått 11 år. Det känns som en hel evighet och 11 år är ju en lång tid.
Det senaste året har mamma kommit i skymundan. All min kraft och sorg har gått åt till Dutt och Snöis. Förut var det alltid vid mammas fotografi det brann ett ljus. Nu är det vid Dutt. Jag hoppas att hon förstår det.
Jag kan inte låta bli att undra hur hon hade tyckt och känt inför allt det som hänt mig det senaste året. Hur skulle hon ha reagerat när jag glad ringde och berättade att jag var gravid? Hur hade hon reagerat när jag ledsen ringer och berättar att Dutt inte kommer att överleva? Jag kan bara gissa och tänka mig in i den situationen.
Exakt när detta inlägg publiceras (bra med tidsinställda inlägg), klockan 14.30 är vi på kyrkogården för att tända ljus och lägga ner en blombukett.
Det var alltså exakt klockan 14.30 den 7 januari 2001 som min lilla mamma tog sitt sista andetag.
Hipp hipp HURRA
Vi har inte träffat honom sedan dagen vi hämtade hem Snöis i augusti.
Många kramar till dig idag!!
fredag 6 januari 2012
Storken på träningsläger
torsdag 5 januari 2012
Associationer
När jag åkte hem från jobbet idag såg jag en bil med bokstäverna DTT på registreringsskylten.
Gissa vem jag tänkte på då?
onsdag 4 januari 2012
Hoppet
Just nu jobbar jag stenhårt med hoppet.
Hoppet om att bli gravid.
Hoppet om att få en lugn graviditet.
Hoppet om att få ett levande barn.
För en månad sedan skrev jag om det sovrum som vi hela tiden tänkt ska bli ett barnrum. Jag hade då svårt att gå in i rummet för jag tyckte att det kändes som det hånskrattade åt mig. I garderoben hänger också kläder i små storlekar som jag köpt då och då. Någon gång precis efter att Dutt lämnade oss sa kuratorn att de kläderna kunde vara bra för att på så sätt framkalla sorgen ifall man kände att man hade svårt för det. Det fungerade aldrig för mig, utan jag har kunna framkalla sorgen på annat sätt. När jag tittat på kläderna har jag känt en tomhet och en saknad, men inte sorg.
Nu vill jag försöka ändra min attityd till rummet och kläderna i garderoben. När jag idag kikade i garderoben tänkte jag att kläderna utstrålade hopp, förväntan och längtan istället för sorg, förstörda drömmar och hopplöshet.
Kanske ska jag nu döpa om rummet till Hoppets rum.
Kanske ska vårt nästa embryo som sätts in i min livmoder heter just så - Hoppet.
Hoppet om att bli gravid.
Hoppet om att få en lugn graviditet.
Hoppet om att få ett levande barn.
För en månad sedan skrev jag om det sovrum som vi hela tiden tänkt ska bli ett barnrum. Jag hade då svårt att gå in i rummet för jag tyckte att det kändes som det hånskrattade åt mig. I garderoben hänger också kläder i små storlekar som jag köpt då och då. Någon gång precis efter att Dutt lämnade oss sa kuratorn att de kläderna kunde vara bra för att på så sätt framkalla sorgen ifall man kände att man hade svårt för det. Det fungerade aldrig för mig, utan jag har kunna framkalla sorgen på annat sätt. När jag tittat på kläderna har jag känt en tomhet och en saknad, men inte sorg.
Nu vill jag försöka ändra min attityd till rummet och kläderna i garderoben. När jag idag kikade i garderoben tänkte jag att kläderna utstrålade hopp, förväntan och längtan istället för sorg, förstörda drömmar och hopplöshet.
Kanske ska jag nu döpa om rummet till Hoppets rum.
Kanske ska vårt nästa embryo som sätts in i min livmoder heter just så - Hoppet.
Detta med ägglossning. Igen
Tack alla ni som svarade på mitt inlägg om ägglossningstest. Jag lyder ert råd med att testa två gånger per dag för att vara säker på att jag inte missar utslaget. Men då kommer min nästa fråga... Vilka tider på dygnet ska man testa?? På morgonen förstår jag, men på kvällen? Vilken tid har ni testat då?
Som ni förstår är jag väldigt angelägen om att inte missa något i denna ägglossningscirkus!
Som ni förstår är jag väldigt angelägen om att inte missa något i denna ägglossningscirkus!
Det känns bättre
Efter dagens kuratorbesök kunde mannen och jag sammanfatta det hela med "att det känns bättre".
Vad skönt det känns att skriva och tänka det "det känns bättre"!
Under kuratorbesöket idag pratade vi om hur vi hade upplevt julen. Jag berättade att jag hade befarat det värsta men att de dagarna gick bättre än väntat. Dock hade jag en liten nedgång dagarna precis efter helgen då spänningarna antagligen släppte. Hon tyckte inte att det var konstig att man varit nervös inför julen då julen så starkt är förknippat med barn och att alla ska vara lyckliga och glada.
Återigen pratade jag om hur dålig jag känner mig som människa när jag har svårt att glädjas åt andras lycka till exempel gravidbesked och lyckade ultraljud. Jag känner mig dålig för att jag inte unnar andra deras lycka. Som kuratorn sagt tidigare så är det inga konstiga känslor, men att alla känslor är viktiga att få ur sig även om de känns förbjudna. Jag önskar ju naturligtvis ingen den olycka vi råkat ut för, utan det är den där förbjudna avundsjukan som gör sig gällande. Varför får dom lycka och aldrig vi?
Dessa känslor och tankar är just bara känslor och tankar och känner man så ska man inte tränga undan dom utan tillåta sig själv att känna så.
Vi pratade också om det FET-försök vi står inför och vilka känslor som det medför. Skräck, hopp, tro, rädsla. Ett stort antal känslor som finns inom oss just nu. Jag försöker jobba på den positiva känslan som jag hade inför och under Snöis-behandlingen. Jobbar stenhårt för att känna hopp och tilltro till min kropp och att detta kommer gå bra. Vi pratade också om de känslor som skulle infinna sig ifall vi får ett plus. Den skräck och oro jag kommer leva med 24 timmar om dygnet. Vi kom fram till att man får acceptera att det kommer vara så. Det kommer inte vara en lätt graviditet utan en lång jobbig väg.
Kuratorn säger att på ett eller annat sätt kommer vi att få ett barn. Då pratade vi en stund om hur avlägset vi känner att adoption är just nu. Detta just för att vi faktiskt lyckats bli gravida två gånger. Tanken om adoption skulle säkert vara helt annorlunda om vi aldrig sett ett plus.
Som sagt, just nu känns det som om jag mår bättre. Det kan snart vända, men jag hoppas att det bra känslan kommer finnas med under hela vår FET-behandling och under den graviditet som FET-behandlingen förhoppningsvis leder till.
Vad skönt det känns att skriva och tänka det "det känns bättre"!
Under kuratorbesöket idag pratade vi om hur vi hade upplevt julen. Jag berättade att jag hade befarat det värsta men att de dagarna gick bättre än väntat. Dock hade jag en liten nedgång dagarna precis efter helgen då spänningarna antagligen släppte. Hon tyckte inte att det var konstig att man varit nervös inför julen då julen så starkt är förknippat med barn och att alla ska vara lyckliga och glada.
Återigen pratade jag om hur dålig jag känner mig som människa när jag har svårt att glädjas åt andras lycka till exempel gravidbesked och lyckade ultraljud. Jag känner mig dålig för att jag inte unnar andra deras lycka. Som kuratorn sagt tidigare så är det inga konstiga känslor, men att alla känslor är viktiga att få ur sig även om de känns förbjudna. Jag önskar ju naturligtvis ingen den olycka vi råkat ut för, utan det är den där förbjudna avundsjukan som gör sig gällande. Varför får dom lycka och aldrig vi?
Dessa känslor och tankar är just bara känslor och tankar och känner man så ska man inte tränga undan dom utan tillåta sig själv att känna så.
Vi pratade också om det FET-försök vi står inför och vilka känslor som det medför. Skräck, hopp, tro, rädsla. Ett stort antal känslor som finns inom oss just nu. Jag försöker jobba på den positiva känslan som jag hade inför och under Snöis-behandlingen. Jobbar stenhårt för att känna hopp och tilltro till min kropp och att detta kommer gå bra. Vi pratade också om de känslor som skulle infinna sig ifall vi får ett plus. Den skräck och oro jag kommer leva med 24 timmar om dygnet. Vi kom fram till att man får acceptera att det kommer vara så. Det kommer inte vara en lätt graviditet utan en lång jobbig väg.
Kuratorn säger att på ett eller annat sätt kommer vi att få ett barn. Då pratade vi en stund om hur avlägset vi känner att adoption är just nu. Detta just för att vi faktiskt lyckats bli gravida två gånger. Tanken om adoption skulle säkert vara helt annorlunda om vi aldrig sett ett plus.
Som sagt, just nu känns det som om jag mår bättre. Det kan snart vända, men jag hoppas att det bra känslan kommer finnas med under hela vår FET-behandling och under den graviditet som FET-behandlingen förhoppningsvis leder till.
tisdag 3 januari 2012
Väntans tider
Det är inte ofta som man vill att mensen ska komma när man är inne i barnlöshetens värld, men nu vore det faktiskt lite spännande om den kunde komma... Idag är jag bara på dag 24 så än kan det dröja några dagar.
För då är vi inne i cirkusen igen! Ägglossningstesten är inköpta och redo. Jag har köpt två förpackningar för jag tänker testa både morgon och kväll när det väl är dags. Jag har läst att vissa har missat sin ägglossning när de bara tagit test en gång per dag.
Någon med erfarenhet av det? Ska jag testa en eller två gånger per dag?
Tills mensen kommer och de efterföljande dagarna innan teststart ska jag försöka att få upp mitt hopp och min tro på att detta verkligen kommer att fungera. Jag kommer att bli gravid!!
För då är vi inne i cirkusen igen! Ägglossningstesten är inköpta och redo. Jag har köpt två förpackningar för jag tänker testa både morgon och kväll när det väl är dags. Jag har läst att vissa har missat sin ägglossning när de bara tagit test en gång per dag.
Någon med erfarenhet av det? Ska jag testa en eller två gånger per dag?
Tills mensen kommer och de efterföljande dagarna innan teststart ska jag försöka att få upp mitt hopp och min tro på att detta verkligen kommer att fungera. Jag kommer att bli gravid!!
Dags igen
I morgon är äntligen dags att träffa kuratorn igen. Vi hade ju en tid inbokad i julveckan, men då blev hon sjuk. Det känns som en evighet sedan vi var hos henne sist, men tittar jag i kalendern så var vi där den 6 december. Det är ju inte ens en månad sedan...
Kanske känns det länge sedan eftersom det har varit mycket känslor i omlopp nu i och med jul- och nyårshelgerna. Vi bokade ju in mötet dagarna innan ju just för att få ventilera de känslor vi hade inför julhelgen.
Nu får vi väl ventilera de känslor som faktiskt kom upp under helgerna.
Kanske känns det länge sedan eftersom det har varit mycket känslor i omlopp nu i och med jul- och nyårshelgerna. Vi bokade ju in mötet dagarna innan ju just för att få ventilera de känslor vi hade inför julhelgen.
Nu får vi väl ventilera de känslor som faktiskt kom upp under helgerna.
måndag 2 januari 2012
Fastnade
Tidigare ikväll fastnade jag på tvkanalen Axess. En kanal som jag aldrig brukar titta på, men idag drogs ögonen dit. De visade en dokumentär som hette Livet i livmodern - Det befruktade ägget.
Detta är en dokumentär i två delar som visar äggets utveckling till ett fullgånget barn. I detta första avsnitt visade de utvecklingen fram till vecka 20.
Här kan man se det första avsnittet.
Nästa avsnitt Livet i livmodern - Fostrets sista veckor sänds bland annat den 7 januari klockan 20.00. Efter det kan man troligtvis se även det avsnittet på nätet.
Detta är en dokumentär i två delar som visar äggets utveckling till ett fullgånget barn. I detta första avsnitt visade de utvecklingen fram till vecka 20.
Här kan man se det första avsnittet.
Nästa avsnitt Livet i livmodern - Fostrets sista veckor sänds bland annat den 7 januari klockan 20.00. Efter det kan man troligtvis se även det avsnittet på nätet.
Det första plusset
Den 2 januari 2011, alltså för exakt ett år sedan, startade jag den fjärde ivf-behandlingen. Då hade jag inga förhoppningar om att det skulle lyckas. Jag var inte laddat alls och det kändes mest som rutin att sticka Puregonsprutan i magen. Under hela behandlingen minns jag att jag var oengagerad och brydde mig knappt att vi höll på med behandlingen.
Det spelade tydligen ingen roll för det jag inte visste då var att jag cirka en månad senare skulle få se ett positivt graviditetstest. Det första plusset jag någonsin sett och det var så fint. Det testet finns fortfarande kvar. Jag kan inte förmå mig att slänga det.
För ett år sedan började alltså tillverkningen av Dutt.
Lilla Pojken, tänk om allt hade fått gå som det skulle.
Det spelade tydligen ingen roll för det jag inte visste då var att jag cirka en månad senare skulle få se ett positivt graviditetstest. Det första plusset jag någonsin sett och det var så fint. Det testet finns fortfarande kvar. Jag kan inte förmå mig att slänga det.
För ett år sedan började alltså tillverkningen av Dutt.
Lilla Pojken, tänk om allt hade fått gå som det skulle.
söndag 1 januari 2012
Ska jag våga?
Ska jag våga tro att jag under detta år ska bli gravid?
Ska jag våga tro att jag under detta år ska bli mamma till ett levande barn?
Ska jag våga tro?
Jag vill så gärna våga tro att denna nyårsdag är den sista nyårsdag som vi inte har barn.
Ska jag våga tro att jag under detta år ska bli mamma till ett levande barn?
Ska jag våga tro?
Jag vill så gärna våga tro att denna nyårsdag är den sista nyårsdag som vi inte har barn.
2012
Istället för raketer blev det rislyktor.
Med önskan om att detta år kommer ge oss ett levande barn.
Nu börjar bebisåret
Nu, när klockan slår tolv börjar 2012.
Det som förhoppningsvis ska bli bebisåret med stort B.
Gott nytt bebisår allihopa!
Det som förhoppningsvis ska bli bebisåret med stort B.
Gott nytt bebisår allihopa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)